Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sades ämna införa i landet, beslöt han anställa en offentlig
s. k. ransakning angående tvedrägten inom kyrkan. Men
biskop Brask yttrade betänkligheter, och för tillfället lät
Gustaf sitt förslag falla. I stället lät han i December 1526
angående tvistepunkterna mellan de olika tänkande uppsätta
»tolf spörsmål», dem han utsände till män »af båda parterna,
för att derom få veta deras mening, den de skulle vara
beredde att bevisa och försvara med skriften».
Man känner ej svaren på dessa spörsmål af andra än
Olaus Petri och doktor Peder Galle, hvilken var
skolastikus vid Upsala domkapitel och den gamla läran varmt
tillgifven. Den förre upptog den senares svar och underkastade
dem en utförlig vederläggning, hvarpå han i Maj 1527 utgaf
alltsammans af trycket. Denna skrift är mycket upplysande
beträffande de åsigter, som stodo emot hvarandra. Båda
kämparne förfäkta sin sak med lärdom och fyndighet. Dock
är Olaus Petri utan tvifvel den skickligare sakföraren, som
med mycken liflighet och kraft tillbakavisar försvarsgrunderna
för den romerska läran.
Slutligen må nämnas, att ehuru konungen, såsom vi sett,
gerna ville låta påskina, att han ej ämnade nedbryta den
gamla ordningen, så hade han dock på det yttre
förvaltningsområdet alltifrån början i verk och gerning ådagalagt raka
motsatsen. Särskildt gäller detta om hans förhållande till
kyrkans och klostrens egendom.
Redan 1522 började Gustaf utkräfva dryga gärder af de
kyrkliga stiftelserna, och följande år begärde han lån i silfver
och dyrbarheter från kyrkor och kloster, hvarjemte han
affordrade biskoparne särskilda afgifter till rikets hjelp. År
1525 utverkade han sig rådets bifall till att få underhålla
ryttare genom att lägga dem i borgläger i klostren äfvensom
att få använda årets kyrkotionde till krigsfolkets underhåll.
Det var naturligt, att genom en dylik beskattning
missnöje skulle alstras hos den gamla kyrkans män, såsom ock
att klostrens användning till borgläger skulle verka menligt
för upprätthållande af tukt och ordning. Men icke nog med,
att klostren härigenom råkade i upplösningstillstånd,
konungen visade ock snart i sitt handlingssätt, att han gerna ville
komma åt de rika klostergodsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
