Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VESTERÅS RIKSDAG. 191
Andre&. Der talades om rikets stora nöd, som endast kunde
af hjelpas derigenom, att kyrkans öfverflödiga rikedom
återginge till kronan, ridderskapet och allmogen, äfvensom om
de många orättvisa beskyllningarna angående kyrkan och
tron. I sistnärnnda hänseende tillbakavisades såsom
konungen pådiktadt, att han velat indraga ny tro i landet. Konungen
hade blott låtit predika Guds rena ord och evangelium,
hvilket vår Herre sjelf befalt. Han hade erbjudit sig låta
predikanterna stå till svars för sin lära, men kyrkans prelater
hade ej velat gå in derpå, utan sagt sig vilja blifva vid sin
gamla sedvänja, ehvad denna vore rätt eller orätt. Han hade
ock nu en del af dessa predikanter tillstädes och önskade,
att deras lärdom måtte undersökas i allas närvaro, på det
den del, som rätt hade, måtte vid magt blifva och af allom
styrkas samt all slik tvedrägt bortläggas.
Efter uppläsandet af denna skrifvelse vände sig Gustaf
först till adelns främste man, rikshofmästaren THURE
JÖNSSON, och bad honom å adelns vägnar yttra sig om de gjorda
förslagen. Men denne anhöll om något rådrum och
lemnade ordet åt biskop Brask, hvilken förklarade, att han väl
kände den trohet, han vore sin konung skyldig, men att han
med hela sitt stånd tillika vore påfven förpligtad till lydnad,
hvarföre utan dennes medgifvande presterskapets bifall ej
kunde lemnas till någon förändring i läran eller någon
minskning af kyrkans rätt och egendom. Då Thure Jönsson,
ytterligare tillspord, förklarade sig instämma i biskopens utlåtande,
blef konungen ytterst förtörnad, afsade sig regeringen och
lemnade 1i hast salen.
En allmän bestörtning grep nu de närvarande; de visste
icke, hvad de skulle företaga, och åtskildes omsider nedslagne
och försagde. Följande dagen sammanträdde ständerna åter,
då biskop Magnus Sommar uppträdde och föreslog, att man
borde gifva efter och försona sig med konungen. Detta
vann de flestes bifall, och då man visste, att missförståndet
med konungen föranleddes af tvedrägten i tron, begärde man,
att de stridiga punkterna i läran måtte inför ständerna
afhandlas. De gamle kämparne Olaus Petri och Peder Galle
trädde nu fram och »nappades väldeliga», men den senare talade
i början latin, till dess menige man nödgade honom att
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
