Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 REFORMATIONENS INFÖRANDE I SVERIGE.
på äfven den kyrkliga ordning, som denne man föreslagit,
så småningom bragtes i förgätenhet. Normans förmansskap
inom kyrkan blef dock aldrig formligen upphäfdt.
§ 07. Reformationens fortgång under Gustafs senare
vegeringsår.
År 1541 utkom hela bibeln på svenska. Erkebiskop
Laurentius Petri var den, som hade ledt öfversättningsarbetet.
Men han omtalar sjelf, att flere med honom deri deltagit,
utan att likväl namngifva sina medhjelpare. Att arbetet hade
stora förtjenster och ett varaktigt värde, bevisas bäst deraf,
att denna öfversättning ända till den allra sista tiden varit
och, åtminstone hvad gamla testamentet angår, ännu är med
högst få förändringar svensk kyrkobibel.
Från 1542 öfversattes och utgafs nya testamentet och
större delen af det gamla jemväl på finska af den om
Finlands kyrkoväsende så högt förtjente MIKAEL AGRIKOLA,
som sedermera var biskop i Åbo från 1554 till 1557.
Vid en ny riksdag i WVesterås 1544 beseglades
reformationens välde, hvarjemte man kan taga för afgjordt, att från
denna tid icke blott de aflysta kyrkobruken bortlades, utan
äfven svenska handboken och messan öfver allt infördes.
För öfrigt må nämnas, att reduktionen af biskoparnes
och kanikernas gods och inkomster numera genomfördes
strängare än förut och jemväl utsträcktes till landtpresternas
och sockenkyrkornas hemman. Sist antydda reduktion,
hvilken började 1545, gick så till, att sockenkyrkornas hemman
togos utan ersättning, hvaremot presterna för de hemman,
som dem frångingo, erhöllo vederlag i tionde eller andra
fördelar, hvarjemte de fingo behålla sina prestbord och ett
stomhemman vid sina annexer.
Såsom bekant är, hade Gustaf länge hyst stor farhåga
för biskopsmyndigheten och deri blifvit styrkt af sina
utländska rådgifvare. Också visar det sig, att konungen alltifrån
1543 icke längre tillade de utnämnda tillsyningsmännen öfver
stiften namnet öiskop, utan i stället kallade dem ordinarier
eller superintendenter, hvarigenom äfvensom genom stiftens
sönderdelande "konungen ville minska det hierarkiska
inflytande, som han så mycket skydde och fruktade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
