Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN LIQUORISTISKA STRIDEN.205
Man finner, huru farhågan för inbrytande reformert
åskådningssätt förde vår svenska kyrka till att öfvergifva sin
hittills iakttagna mera obestämda protestantiska hållning och
närmare ansluta sig till den evangeliskt lutherska läran, ehuru
det ännu dröjde nära 30 år, innan man tog steget fullt ut
och formligen godkände den symboliska bok, 1i hvilken
Luthers anhängare inom Tyskland allra först hade funnit ett
gemensamt uttryck för sin evangelska tro och bekännelse.
§ 99. Den liquoristiska striden.
Samtidigt med striden mot sakramentarierna föregick inom
Sverige en annan, som med denna egde nära sammanhang.
Inom landet hade uppstått stor brist på kommunionvin,
hvilken brist ännu mera ökades under kriget med Danmark,
då tillförseln af vin utifrån var nästan omöjlig. Nu uppstod
den frågan, huruvida icke under sådana förhållanden i stället
för vin någon annan dryck, såsom t. ex. vatten, mjöd eller
körsbärssaft, kunde användas vid sakramentets utdelande.
Beurreus lemnade ej tillfället obegagnadt, utan sökte
intala konungen och andra, att man utan brott mot instiftelsen,
då vin saknades, kunde 1i dess ställe använda mjölk eller
vatten. Men som detta uppenbart gynnade den reformerta
åsigten om elementerna i nattvarden såsom blott symboliska
tecken, så ansåg sig erkebiskopen icke heller nu böra lemna
den föreslagna afvägen från sanningen oanmärkt. Han
utfärdade derföre i Februari 1564 till sitt stifts presterskap en
förmaning att undervisa folket, huru all vigt låge derpå, att
man satte sin förtröstan till Jesu Kristi förtjenst, hvaremot
sakramentet, då man — såsom just händelsen vore vid
inträffande vinbrist — ej egde möjlighet att enligt Kristi
instiftelse få ätnjuta detsamma, utan själavåda kunde umbäras.
Konung Erik, som fäst sin uppmärksamhet vid den oro,
som yppat sig i landet, kallade följande månad erkebiskopen
jemte biskoparne af Strengnäs och Vesterås till Stockholm,
för att i saken öfverlägga. Laurentius Petri stod fast vid
sin redan yttrade mening och förklarade, att ingen borde
fördrista sig att göra någon förändring i en gudomlig
inrättning, hvaremot biskopen i Vesterås JoHAN ÖFEEG var af
den mening, att hellre borde sakramentet utdelas med vatten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
