Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 KYREAN UNDER SJUTTONDE SEKLET.
§ 107. Karl IX:s kalvinistiska sträfvanden.
Karl var nu herre öfver Sverige, ehuru han ej antog
konungatitel förr än 1604, emedan hertig JOHAN af
Östergötland, Sigismunds halfbroder, då först såsom myndig kunde
afsäga sig kronan. Att emellertid Karl betraktade sig såsom
Sveriges suverän, visade sig på ett fasaväckande sätt vid
riksdagen 1i Linköping är 1600, der Sigismunds anhängare,
de af honom utlemnade riksråden blefvo dömde till döden
och halshuggne.
Vid samma riksdag började ock visa sig, att äfven Karl
umgicks med planer, som för det nya svenska kyrkoskicket
inneburo stora faror. Han hyste nämligen för egen del
böjelse för den kalvinska läran och framlemnade på riksdagen
i Linköping förslag till ändring af döpelse- och
nattvardsformulären i kyrkohandboken, tydligen 1i afsigt att bereda
insteg för ett slags halfreformert lärosätt i den svenska kyrkan.
Presterskapet gjorde dock motstånd mot den åsyftade
nyheten, och för tillfället måste Karl låta sitt förslag falla.
Ej bättre framgång hade han med sitt försök att
förbättra bibelöfversättningen. En år 1600 för ändamålet
nedsatt kommitté, bestående af biskopen i Strengnäs PETRUS
JONA, kyrkoherden 1i Nyköping OLAUS MARTINI och två
andra medarbetare, hade visserligen redan året derpå ett
ändringsförslag färdigt, kändt under namn af Observationes
Strengnenses. Men ehuru förslaget vann bifall både af de
kyrkliga myndigheterna och af riksens stränder, utkom dock aldrig
den tilltänkta nya bibelupplagan. Penningebrist hindrade
tryckningen, hvarjemte hertigens kända lutning till
kalvinismen gjorde hvarje hans steg till kyrkliga reformer misstänkt
hos presterskapet. Sannolikt är derföre, att en skuggrädsla
af sådan art sträckte sina verkningar äfven till bibelfrågan
och 1 väsentlig mån bidrog att hindra dess lösning.
Den nye erkebiskopen Nikolaus Bothniensis fick blott
en kort tid sköta sitt embete. Han dog redan den 18:de
Maj 1600. Förlusten var stor, ty den aflidne hörde utan
tvifvel till sin tids utmärktaste män. Kort derpå valdes till
hans efterträdare en icke mindre framstående man,
kyrkoherden 1i Nyköping OLAUS MARTINI, hvilken 1601 tillträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
