Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 KYRKAN UNDER SJUTTONDE SEKLET.
kännelsen och Upsala möte skulle medföra förlust af
arfsrätten till Sveriges krona. Men på förpligtelsen till Upsala
möte ville Karl icke ingå, tydligen emedan han icke kunde
lida, att detta mötes beslut uttalar förkastelsedom öfver alla
nyheter af kalvinister och svärmeandar. Oaktadt ständernas
och särdeles presterskapets kraftiga motstånd lyckades också
Karl 1i så måtto genomdrifva sin vilja, att Upsala möte ej
omnämndes 1i arfföreningen, utan att der blott talas om affall
från Guds klara och rena ord samt den Augsburgiska
konfessionen såsom medförande arfsrättens förlust.
I slutet af år 1604 började konung Karl IX uppträda
såsom skriftställare, i afsigt att bearbeta allmänna tänkesättet
till förmån för sin egen kalviniserande rigtning. Han utgaf
anonymt dels en bok om den personliga föreningen mellan
Kristi tvenne naturer och om altarets sakrament, dels en
katekes. I den förra vänder han sig mot de lutherska
dogmerna om communicatio idiomatum och om Kristi lekamens
och blods reala närvaro i nattvarden. Hans outtröttlige
motståndare erkebiskopen var icke sen att publicera en motskrift,
i hvilken han söker uppvisa, att de i den ifrågavarande
boken förekommande citaterna ur bibeln och andra skrifter
»ingalunda stadfästa de kalvinisters mening om Kristi person
och heliga nattvard». Äfven emot katekesen författade
erkebiskopen anmärkningar, hvilka dock icke utgåfvos af trycket.
Nämnas bör, att denna katekes alltigenom står på
kalvinistisk botten och är utarbetad efter Heidelbergerkatekesen,
ehuru det i denna bok för lutheraner mest stötande är
försigtigt uteslutet.
Konungen blef mycket förgrymmad öfver Olai Martini
djerfhet och beslöt att i eget namn låta en ny bok utgå.
En sådan publicerades 1606, hvari konungen dels söker
afvärja beskyllningea för kalvinism, dels företager sig att punkt
för punkt vederlägga erkebiskopens i hans förenämnda skrift
uttalade åsigter. Olai första tanke synes hafva varit att
bemöta denna konungens bok med en ny stridsskrift, men
rikets herrar» sägas hafva härtill vägrat tillstånd, och
erkebiskopen måste inskränka sig till att från trycket utgifva en
på $S:de söndagen efter Trinitatis hållen predikan, hvari han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
