Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 KYRKAN UNDER SJUTTONDE SEKLET.
icke under hans regeringstid kom 1i bruk. Jemväl ett förslag
till kyrkobalkens förbättring framlade konungen på riksdagen
1 Stockholm 1609. men kunde icke genomdrifva dess
antagande.
I början af 1608 synes den omedelbara och stundom
ganska häftiga striden mellan konungen och presterskapet
hafva afstannat. Men i slutet af samma år väcktes ny oro
genom en till Sverige anländ lärd theolog af den kalvinska
bekännelsen, vid namn JOHN FORBES (Johannes Forbesius),
till börden en skotte. Denne sammanfattade den reformerta
kyrkans lärobegrepp i 68 theser, öfver hvilka på konungens
befallning en disputationsakt anstäldes i Upsala den 17:de
Nov. 1608. Striden fördes hufvudsakligen mellan
erkebiskopen å ena sidan samt Forbes å den andra. Den rörde sis
förnämligast kring läran om det absoluta nådavalet. Forbes
led ett fullständigt nederlag och lemnade genast Sverige,
dit han dock året derpå af konungen åter inkallades.
Emellertid synes Karl nu hafva tröttnat på stridens
fortsättande: han insåg troligen, att motståndet var alltför starkt,
för att kunna öfvervinnas. Något ytterligare försök att göra
sina åsigter gällande vidtog han icke, och den svenska
kyrkan hade sålunda äfven mot kalvinismen tillkämpat sig en
varaktig seger, för hvilken hon i främsta rummet hade att
tacka Olaus Martini.
Länge flck denne ej öfverlefva stridens slut. Naåcgra få
månader efter disputationen i Upsala afsomnade han den 17:de
Mars 1609. Hans samtida skildra honom icke blott såsom
en lärd och kraftfull, utan äfven såsom en mycket from och
saktmodig man. En af våra vackraste julpsalmer, den
ursprungligen af Luther författade N:r 63, bär Olai Martini
namn och bevarar hans minne inom den svenska kyrkan.
Icke långt efter Olai död lät konungen till hans
efterträdare utse biskopen i Skara PETRUS KENICIUS. Denne
man, hvilken såsom professer vid kollegiet i Stockholm varit
en af de trogna bekännarne under den liturgiska striden,
egde högt anseende såväl för sin stora lärdom som för sin
aktningsbjudande karakter. Han rättfärdigade också under
en 27:årig förvaltning af erkebiskopsembetet det förtroende,
som kallat honom till denna höga plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
