Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 S KYRKAN UNDER SJUTTONDE SEKLET.
sighet å ömse sidor blef så förargelseväckande, att
akademiens kansler fann sig böra anmäla saken hos regeringen.
Genast blef en kommission förordnad att undersöka
tvistemålet. Här fann man åtskilliga »anstötliga och skadliga»
ordasätt i biskopens katekesförklaring samt begärde, att
ärendet måtte hänskjutas till ett blifvande sammanträde af alla
biskopar och superintendenter. Med anledning häraf beslöt
regeringen att »suspendera biskopen ab officio för hans svåra
errores, till dess saken vid nästa riksdag skulle kunna
fullkomligare afdömas».
Riksdagen 1664 samlades, och presteståndet företog
målet till behandling. Utgången kunde på förhand anses gifven.
Presterskapet godkände enhälligt den åsigt, som
kommissionen hade uttalat rörande Terseri katekesförklaring, och följden
blef, att regeringen beslöt hans afsättning. Dock tillät man
honom sjelf begära sitt afsked, hvilket beviljades den 25:te
Aug. 1664.
Biskop Terserus klagade öfver enskild fiendskap såsom
hufvudsakliga anledningen till målets utgång. Särskildt trodde
han sig vara förföljd af biskopen i Linköping SAMUEL
ENANDER, som vid riksdagen fungerade såsom presteståndets
talman, och af sin vederdeloman Svenonius, som förde
protokollet. Men säkerligen var denna misstanke ogrundad. Hvad
som vållade Terseri ofärd, var helt visst icke personligt agg
hos presterna och deras ledande män, utan fastmer det lifliga
intresse för äkta luthersk renlärighet, som vid denna tid
delades af både hög och låg, både prester och lekmän.
Möjligt kan dock vara, att Strengnäsbiskopens sak
behandlades med jemförelsevis mera humanitet och skonsamhet
än Terseri. Men om så var, torde orsaken kunna sökas deri,
att den förre med sitt milda och tilldragande väsen hade vida
lättare att vinna andras deltagande än den envise, sjelfrådige
och trätlystne Terserus. Att för öfrigt regeringen, såsom
det synes, i sättet att gå till väga vid målets handläggning
måhända visade den sistnämnde mindre undseende än den
förre, torde väl ock i någon mån hafva berott på den ovilja,
som Terserus genom sitt politiska uppträdande vid 1650 års
riksdag hade väckt emot sig hos högadeln, hvars förnämste
ledare nu såsom riksförmyndare hade magten i sina händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
