Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 EKYRKAN UNDER SJUTTONDE SEKLET.
§ 118. Prestsysslors tillsättning.
Närmast under prostarne stodo församlingarnes
kyrkoherdar. Angående sättet för deras befordran är redan förut
nämndt, att församlingen egde omedelbar kallelserätt och
biskopen rätt att pröfva den sålunda kallade. Såväl Laurentii
Petri kyrkoordning som 1686 års kyrkolag erkände dessa
befordringsgrundsatser. Men redan förut är också antydt,
huru församlingens presentationsrätt snart föga eller intet
respekterades. Ofta hände åtminstone inom erkestiftet, att då
en församling blef ledig, domkapitlet ditsände någon prest
»att, såsom det hette, låta sig förhöra i församlingen och tala
med gemene manmn. Förklarade sig församlingen nöjd med
honom, så undfick han fullmagt. Vägrade åter socknemännen
att emottaga honom, eller begärde de uttryckligen någon
annan, så begyntes underhandlingar mellan dem och kapitlet,
hvarvid detta senare ej sällan genomdref sin vilja eller
åtminstone ofta hindrade, att den af församlingen föreslagne
fick tjensten.
Men icke blott biskop och domkapitel respekterade föga
församlingarnes valrätt: denna rätt kränktes dessutom på
mångfaldigt annat sätt och från andra håll än stiftsstyrelsen.
I synnerhet gjorde konungarne och den mägtiga adeln sig
skyldiga till sådan kränkning. Såsom bekant är, fanns redan
under medeltiden en konungens rätt att utnämna till vissa
prestgäll, men märkvärdigt nog nämner Laurentii Petri
kyrkoordning ej ett ord om konungsgällen. Deremot stadgades i
Sigismunds försäkran om religionen, att menighetens och
biskopens samtycke skulle först inhemtas, innan konungens
utnämning till regalia beneficia och gällen i städerna finge ske.
Detta iakttogs dock ingalunda, utan utnämning skedde af
konungen, oaktadt församlingens och biskopens bifall ej var
vunnet. I 1686 års kyrkolag medgafs visserligen såväl
Dbiskopen som socknemännen rättighet att inkomma med
förslag på lämpliga personer till regala gäll, men konungen
egde dock att »efter sitt nådiga behag och godtycke» utse
antingen en af de föreslagne eller ock någon annan.
Emellertid var det ej nog med, att konungen sålunda
tillvällade sig utnämningsrätt inom ett länge temligen
obe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
