Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESTSYSSLORS TILLSÄTTNING. 251
stämdt antal s. k. regala gäll: han ingrep äfven icke så
-sällan 1i andra prestlägenheters tillsättning, 1i det att han,
någon gång till och med på tillstyrkan af riksens ständer,
utfärdade s. k. promotorialer atf innehåll, att den eller den
personen skulle till den eller den prestsysslan befordras
framför någon annan.
Godtyckliga ingrepp i församlingarnes valrätt gjordes
icke blott af konungarne, utan ock af den mägtiga adeln.
Dessa ingrepp föranleddes först och främst af påstådd jus
patronatus eller den rättighet att tillsätta prest, som enligt
kanoniska lagen af ålder tillkom dem, hvilka skänkt
jordagods till kyrkans underhåll eller uppbyggt densamma, och
sedan öfvergick på deras arfvingar. Ehuru Laurenti Petri
kyrkoordning ej talar något om patronatsrätten, begynte
adeln efter reformationen att egenmägtigt tillsätta prester i
de församlingar, der de bodde, så att Johan III i ordinantian
af 1575 måste förbjuda dylikt ofog. I Sigismunds försäkran
för ridderskapet och adeln af den 1i1:te Febr. 1594 heter
det, att »adeln skulle njuta jus patronatus, och de samt med
socknemännen deras fria kyrkoherdeval efter lagen». Och i
Gustaf Adolfs adelsprivilegier af 1612 och 1617 stadgades,
att adelsman hade jus patronatus i den församling, der han
bodde, men att derest han med andra der bosatta adelsmän
eller med församlingen icke kunde åsämjas om, hvilken de
ville kalla till kyrkoherde, så skulle biskopen utnämna, den
han funne tjenligast och skickligast, utan att likväl få
påtvinga församlingen någon prest emot dess vilja och
samtycke. Alla dessa stadganden voro mycket oklara och
föranledde ideliga tvister mellan adeln och biskoparne, som
oupphörligt begärde, att jus patronatus skulle återföras inom
sina ursprungliga gränser, hvilket ock på visst sätt skedde
genom 1686 års kyrkolag.
Men det var ej nog dermed, att adelsmän 1i kraft af
Gustaf Adolfs privilegier temligen godtyckligt ville tillsätta
prester i de socknar, der deras sätesgårdar voro belägna;
de begynte äfven att blanda sig 1i andra pastoraters
bortgifvande förmedelst s. k. rekommendationsbref till biskoparne.
Om nu än sådana rekommendationer från enskilda adelsmän
kunde hafva mindre att betyda i vanliga fall, så var dock ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
