- Project Runeberg -  Handbok i Svenska Kyrkans Historia /
260

(1892) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260 KYRKAN UNDER SJUTTONDE SEKLET.

Enär domkapitlen betraktades såsom den myndighet, dit
alla svårare kyrkotuktsmål borde hänvisas, så vann
naturligtvis deras domsrätt härigenom en högst betydande
utsträckning. Härvid bör dock icke lemnas oanmärkt, att om än
mången gång verldsliga domare hänsköto till domkapitlen
sådana brott, för hvilka allmän lag ej stadgade bestämdt straff,
det å andra sidan äfven hände, att verldsliga domstolar
ådömde kyrkobots undergående, hvilket redan på 1620:talet
icke sällan förekom.

Den sålunda stadgade och utöfvade stränga kyrkotukten
synes snart nog icke hafva ansetts i alla afseenden fullt
lämplig. Redan 1617 vid ett möte i Örebro, då flere stadganden
rörande kyrkotukten antogos af der samlade biskopar och
superintendenter, bestämdes visserligen såsom det strängaste
straffet, »att uppenbare grofve syndare, hvilka från lifsstraff
af öfverheten Dblifvit förskonte, borde vid deras kyrkoplikt
stå utanför kyrkodörren med blottad rygg och ett ris i
handen, när folket gick utur kyrkam. Men sjelfva den förut så
ofta ådömda »isslitningen omnämnes icke, förmodligen
emedan man börjat komma till insigt om dess olämplighet. Den
af Karl XI år 1684 nedsatta kommitté, hvilken skulle afgifva
utlåtande öfver presteståndets kyrkolagsförslag, tadlar dess
författare bland annat derför, att de vilja »trycka och tvinga
den felande med allehanda s. k. kyrkoplikt och det derhän
uttyda, som skulle dem åligga att straffa icke allenast med
bann, utan ock med fasttagande, med fängelse, med ris,
böter och dylikt».

Också inträdde genom 1686 års kyrkolag en stor
förändring i fråga om kyrkotuktens handhafvande. Just emedan
den s. k. kyrkoplikten hade fått karakteren af ett slags
supple. ment till den verldsliga straffmagten, så tog man nu steget
fullt ut och förordnade, att den alltid skulle ådömas af
verldslig rätt och användas blott i sådana fall, der äfven ett
verldsligt straff blifvit ådömdt. Hade denna plikt förut varit af
hvarjehanda slag, så erhöll den nu, dels genom kyrkolagen,
dels genom en kgl. förklaring af den 22:dre Juli 1696, en
enda faststående form och bestod deri, att den brottslige
»en söndag under högpredikan skulle stå på en särdeles,
dertill förordnad pliktepalb samt derefter skriftas och aflösas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:08:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skh/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free