Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2062 KYREAN UNDER SJUTTONDE SEKLET.
för alltid. Gjorde någon sig skyldig till hädelse emot Gud,
då skulle han »utan all nåd straffas till lifvet».
§ 121. Handbok och Psalmbok.
I likhet med Luther hyllade konung Gustaf och de
svenska reformatorerna den grundsatsen, att man borde lära först
och reformera sedan, hvarföre de ock gingo tillväga vid sitt
reformationsverk med den största möjliga varsamhet och
skonsamhet mot det gamla. Isynnerhet iakttogs denna
grundsats i fråga om gudstjensten, hvarföre Olaus Petri i sina
liturgiska böcker bibehöll af de gamla kyrkobruken så mycket,
som med godt samvete behållas kunde.
Men, såsom vi sett i det föregående, var Karl IX icke
nöjd härmed, utan önskade hvarjehanda förändringar.
Presterskapet, som äfven härutinnan, och detta icke utan skäl,
misstänkte kryptokalvinistiska planer, motstod länge
konungens reformifver, men måste omsider 1608 vidtaga en
revision af kyrkohandbdken. Förmodligen emedan denna
reviderade handbok icke gick så långt i reformväg, som
konungen önskade, blef hon icke godkänd eller till trycket befordrad
under Karl IX:s regering. Emellertid framlades hon vid
riksdagen I611, och Gustaf Adolf medgaf, att hon skulle få
tryckas och i rikets församlingar brukas, hvarpå hon utgafs
1614 med ett företal af erkebiskop Petrus Kenicius. Äfven
denna nya handbok röjde mycken varsamhet 1i sitt
reformerande: dock borttog hon åtskilliga redan vid Upsala möte
vilkorligt utdömda kyrkobruk.
Omkring 80 år senare trodde man sig ånyo böra öfverse
kyrkohandboken, för att sätta henne i öfverensstämmalse med
den nya kyrkolagen. Granskningen företogs af några utsedde
deputerade under ledning af OÖLOF SVEBILIUS, hvilken 1681
efter Johannes Baazii samma är timade död hade kallats att
utbyta Linköpings biskopsstol mot erkebiskopsstolen i Upsala.
Arbetet var snart färdigt, och sedan det blifvit meddeladt
flere af biskoparne och presterskapet, godkändes det af
konung Karl XI den 22:dre Juli 1693 »till orubbad regel och
rättesnöre», hvarifrån ingen skulle understå sig att afvika.
Den första psalmboken med svenska psalmer är den
samling af 15 »gudeliga visor», som år 1530 utgafs sannolikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
