Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 KYRKAN UNDER ADERTONDE SEKLET.
pietistiska rörelsen derstädes, uppväckt en storm af
oroligheter. Det oaktadt blef denne man 1691 anstäld såsom
öfverkykoråd för Sveriges tyska provinser, hvarpå han från
1695 till sin död 1712 beklädde värdigheten af
generalsuperintendent öfver Pommern och kansler vid Greifswalds
universitet. *
Med en sådan rådgifvare i kyrkoärenden var det temligen
gifvet, att Karl XI, som dessutom sjelf var mycket nitisk
för renlärighet och sträng ordning inom kyrkan, skulle sätta
sig emot en rörelse, som ju hotade att lossa på de stränga
band och former, hvari det kyrkliga lifvet var insnördt.
Också utkom den 6 Okt. 1694 ett edikt på tyska, hvari
konungen befalde, att alla innevånare 1i hans provinser, men i
synnerhet prester och lärare, skulle afhålla sig från alla
»kätterska, farliga, misstänkta och anstötliga talesätt», på intet
vis tåla privata sammankomster i husen aller andra »hemliga
conventicula» samt stadigt hålla sig till Guds ord och de
besvurna symboliska böckerna, hvarjemte hårdt straff, ända
till afsättning och landsförvisning, stadgades såsom påföljd
för brott mot detta påbud.
Vid ungefär samma tid uppträdde i Finland tre män, som
om de än kanske hufvudsakligen hemtat sina villomeningar
från Kasper Schwenkfeld, Valentin Weigel och Jakob Böhme,
likväl äfven torde hafva rönt något inflytande af den
spenerska rörelsen. De voro presten LARS ULSTADIUS, magister
PETER SCHAFER och studenten UHLEGIUS.
Deras irrläror voro flerfaldiga, med den förnämsta tyckes
hafva varit deras med pietisterna gemensamma sats, att en
opånyttfödd prestmans förvaltning af sitt embete icke kunde
hafva någon kraft. Redan 1689 anklagades de inför Åbo
hofrätt och sattes i fängsligt förvar. Hofrätten, som
inberättat saken till konungen, hemstälde visserligen, om de ej borde
betraktas såsom mindre vetande. Men biskop Johan
Gezelius d. y., som förut sjelf stätt i nära beröring med Spener
och flitigt med honom brefvexlat, synes nu hafva ändrat
tankar beträffande hela den pietistiska rörelsen. Åtminstone
var han af den meningen, att alla tre de anklagade borde
qvarhållas i fängelse och domkapitlet arbeta på deras
omvändelse, en åsigt som konungen delade. Emellertid ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
