Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 KYRKAN UNDER ADERTONDE SEKLET.
som beskylde Tollstadius för dippelianism, och detta icke
alldeles utan skäl, enär de meningar, för hvilka han nu var
anklagad, onekligen likna Dippels, om de än vida mer
påminna om kalvinisters och pietisters lärosätt.
Förhandlingarne med den anklagade drogos ut på tiden
och räckte i sju år. Inkallad till slutförhör den 21:ste
Oktober 1741, aflät han »ett så nöjaktigt och med Guds ord
öfverensstämmande svar», att konsistorium förklarade sig
dermed tillfreds. Det vill synas, som om Tollstadius nu
verkligen i sitt inre hade försonat sig med statskyrkan och hennes
läror samt lyckats öfvervinna sin forna vacklande och osäkra
hållning. Också åtnjöt han sedermera allmän aktning och
kärlek för sina hjertliga predikningar, sitt allvarliga nit, sin
ömhet om de fattiga och sin städse visade oegennytta. De
tolf sista åren af sin lefnad var han kyrkoherde i Jakobs och
Johannis församlingar. Han dog den 28:de Juli 1759.
§ 134. Framstående lärare inom den svenska kyrkan.
Efter 1741 synes dippelianismen i Stockholm temligen
allmänt hafva upphört, och redan förut hade den pietistiska
rörelsen i Sverige så småningom börjat aftyna. Hon hade
hos oss aldrig kunnat få samma betydelse som annorstädes,
emedan den ensidiga orthodoxism, hvaremot hon vände sig,
aldrig i Sverige vunnit ett sådant välde som i Tyskland,
hvadan det pietistiska ifrandet ej heller här var så påkalladt
som i sistnämnda land. Emellertid hade pietismen äfven här
oifvit åt statskyrkan en kraftig väckelse, åt det kristliga lifvet
mera värma och åt läran en allsidigare tillämpning på lifvet.
Väl fanns det lif i vår svenska kyrka äfven under den tid.
som blifvit mest beryktad för död orthodoxi. En Spegel
och en Svedberg äro derpå talande bevis. Dock tog kyrkan
ett stort steg framåt under den följande tiden, hvartill
pietismens väckelse väl i sin mån bidrog. En mängd prester
uppträdde nu och verkade såsom predikanter och själasörjare
med ett nit och en framgång, som i intet stod efter
pietismen, utan att de dock läto sig förledas af dess ensidigheter.
De båda kyrkoherdarne ANDERS BÅLD, fader och son,
höllo och utgåfvo predikningar, hvilka ännu kunna läsas med
stor uppbyggelse. SVEN BZLTER, domprost i Vexiö (T 1760),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>