Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 KYEKAN UNDER ADERTONDE SEKLET.
Zions nya sånger, hvilka stundom i känslosam ömhet och
sötma öfvergå sjelfva de zinzendorfska förebilderna. En
bedröflig söndring yppade sig snart mellan de båda
embetsbröderna, och enligt samtidas berättelse fick man ofta höra
komministern 1i aftonsången vederlägga, hvad kyrkoherden
förkunnat i högmessan.
Äfven i stadskonsistorium blef Rutström ej bättre
anskrifven, sedan han sjelf blifvit en bisittare i denna andliga
domstol. Hans ovänner anordnade mot honom ett formligt
spionerisystem. Det ena förhöret följde på det andra, och
ehuru Rutström hvarje gång klart redogjorde för sina
yttranden och icke sällan lyckades vederlägga sina anklagares
anmärkningar, slutade processen dermed, att han omsider 1765
blef afsatt och drifven i landsflykt.
I politiska ting bekände sig Rutström till hattpartiets
grundsatser, och utan tvifvel hade denna omständighet en
icke ringa del i hans ofärd. Det var också mösspartiet, som
landsförviste honom, hvaremot hattpartiet, då det återfick
magten, år 1769 kallade honom tillbaka och återgaf honom
medborgerliga rättigheter. Någon presterlig anställning erhöll
dock Rutström icke, sedan han återvändt till fäderneslandet.
Ty under det man ännu öfverlade om en lämplig plats för
honom, som nyss af konungen mottagit försäkran om
fullständig upprättelse, kom döden emellan och bortryckte honom
den 20:de Okt. 1772 eller just vid den tid, då GUSTAF III
genomförde sin statshvälfning och derigenom tillintetgjorde den
politiska partisöndring, för hvilken äfven Rutström fallit ett offer.
Till sist må nämnas, att ehuru brödraförsamlingens
försök att i Sverige upprätta församlingshus icke kröntes med
någon stor framgång, så blef dock en herrnhutiskt färgad
uppfattning af kristendomen rätt vanlig hos många af dem,
som vid neologiens inbrytande ville bevara en positivt kristlig
tro. Särdeles gäller det kanske om fertalet af kyrkans
allvarligare prester under senare hälften af århundradet, att de
mer eller mindre tillegnade sig det herrnhutiska
framställningssättet, ehuru utan att derföre separera sig från
statskyrkan eller godkänna det nya samfundets tydliga afvikelser
från helsosam lära, helst sedan dessa hunnit blifva
allmännare kända i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
