Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 KYRKAN UNDER ADERTONDE SEKLET.
domare äfven i religiösa frågor, och det dröjde ej länge,
innan allt, som låg utom och uppöfver det kortsynta
menniskoförståndets fattning, förklarades såsom en produkt af vantro
eller fåkunnighet. Till denna kategori hänfördes i synnerhet
alla kristendomens positiva läror och öfvernaturliga
frälsningsfakta. Från allt detta, ehuru det innehöll sjelfva kärnan i
kristendomen, vände man sig bort med förnäm likgiltighet
eller hånande begabberi, och hvad man ännu kallade religion,
reducerades till några helt allmänna och torftiga
föreställningar om ett deistiskt fattadt högsta väsende, om själens
odödlighet och i synnerhet om dygden såsom ett slags sedlig
fullkomlighet, den menniskan af egen kraft kunde
åstadkomma, och som dessutom fattades så ytligt och origtigt, att
beräknande klokhet framstäldes såsom medlet att bringa henne
till stånd, under det att jordisk lycksalighet sattes såsom det
sedliga handlandets högsta mål samt i sjelfva verket just blef,
hvad man framför allt benämnde dygdens belöning.
I vårt fädernesland började den nya tidsrigtningen vinna
insteg efter ADOLF FREDRIKS gemål LOVISA ULRIKAS
ankomst till Sverige. En syster till FREDRIK DEN STORE 1I
Preussen, hvilken inom Tyskland var en betydande protektor
för det dit importerade fransyska fritänkeriet, befordrade hon
neologiens utbredande i sitt nya fädernesland, och hennes
son GUSTAF III invigdes tidigt i de nya lärorna samt spridde
otrons gift från sitt lättsinninga och flärdfulla hof till de högre
folkklasserna inom landet.
Presterna hade 1i allmänhet ej mod att sätta sig emot
den nya tidsströmmen, utan gåfvo i stället fegt vika och läto
allt mer och mer sjelfve fängsla sig af neologiens ihåliga
visdom. Väl voro deras predikningar sällan positivt irrläriga,
men förbigingo som oftast de djupare kristliga lärorna samt
blefvo derigenom temligen tomma och andefattiga. Genom
oratorisk konst och veklig sentimentalitet sökte man förgäfves
ersätta det felande sannt uppbyggliga innehållet. Redan
öfverhofpredikanten GUSTAF ENEBOM (T 1796) lärde sina åhörare
att åberopa sina goda gerningar i sina böner till Gud och
förkunnade med falskt sentimental pathos, att »de höge och
väldige vore onyttige på jorden, om här icke funnes uslingar,
olycklige och fattige» att hjelpa och hugsvala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
