- Project Runeberg -  Handbok i Svenska Kyrkans Historia /
309

(1892) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NEOLOGIENS INSTEG I SVERIGE. 309



Högst uppburen af denna tidens predikanter var den
bekante MAGNUS LEHNBERG, hvilken efter anställning i
hufvudstaden såsom öfverhofpredikant och kyrkoherde i Jakobs
församling år 1805 blef biskop i Linköping, der han dog den
g9:de Dec. 1808 vid 50 års ålder. Onekligen vann han sitt
stora pris såsom andlig talare genom en alltför stor eftergift
för tidens anda. En torr moral, iklädd formen af en stelt
akademisk, någon gång patetisk vältalighet är det
karakteristiska 1i hans efterlemnade predikningar. Jemförd med de
neologiska predikanterna i Tyskland, förefaller dock Lehnberz
nästan såsom en orthodoxiens man. Men många mera
obemärkta prester den tiden gingo vida längre än han. De
egde icke hans snille och förföllo derföre lättare till den
kälkborgerliga trivialitet, som för neologien var utmärkande.

Man finner, huru den s. k. upplysningens platta
förståndighet och utilitetstheorier visst icke saknade sina mer eller
mindre begåfvade målsmän bland Sveriges predikanter. Men
1 allmänhet hade hvarken otron eller dess frukter en så
allmän utbredning här som i Tyskland. Flere kyrkans män
sökte motarbeta den neologiska rigtningen, och ibland dem
särskildt den lärde theologen JOHAN MÖLLFR (t såsom
biskop i Wisby 1805), hvilken år 1773 till bekämpande af de
nya meningarne utgaf ett s. k. Sammandrag af de förnämsta
bevis till kristna religionens sanning och försvar mot
fritänkare. _

Äfven såsom folkpredikanter verkade vid denna tid
många kristligt sinnade män. Den trosvarme ANDERS ELFVING,
som arbetade hufvudsakligen i Wissefjärda och några andra
församlingar i Kalmar stift, men redan 1772 vid 28 års ålder
afled 1 Stockholm, den af Murbeck väckte och i likhet med
honom strängt lagiske PER TOLLESON (rt 1821 såsom
kyrkoherde 1i Närtuna inom Erkestiftet) och den likaledes väldige
väckelsepredikanten LARS LINDEROT (t 1811 såsom
komminister i Halland) äro talande bevis på, att det i vår svenska
kyrka fanns män, som icke böjt knä för tidsandans Baal midt
under neologiens tidehvarf. Men oförnekligt är, att affallet
från bekännelsen af Kristi namn var stort äfven i Sverige, att
religiös indifferentism temligen allmänt beherskade de
bil

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:08:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skh/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free