- Project Runeberg -  Handbok i Svenska Kyrkans Historia /
316

(1892) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

316 KYRKAN UNDER ADERTONDE SEKLET.



melse dels med regeringsformen och dels med den nya
allmänna lag, som snart skulle antagas. Förslaget utgick

från riddarhuset, men rönte naturligtvis starkt motstånd hos
presterna.

Det oaktadt gick förslaget igenom, enär borgare och
bönder voro ense med adeln i denna fråga; och ehuru
presterna den I16:de Okt. 1723 fingo konungens stadfästelse på
sina ännu gällande privilegier, utfärdade regeringen redan
dagen derefter konstitutorial för den ofvannämnda
ecklesiastikdeputationen, hvars syfte tydligen var att inskränka de
presterskapet tillförsäkrade förmånerna. Också tredskades
presterna länge att utse ledamöter i deputationen, så att
denna först år 1725 blef fulltalig och kunde börja sitt arbete.
År 1731 framlade deputationen ett förslag till ny
kyrkoordning för ständerna, men ärendet uppsköts till nästa riksdag
att då företagas i sammanhang med frågan om den allmänna
lagen. Denna sistnämnda blef också vid 1734 års riksdag
antagen, men kyrkolagsförändringen blef äfven denna gång
uppskjuten och fick sedermera falla i glömska.

Nyss antydda reformförsök gaf emellertid anledning till
en stor och genomgripande förändring i den ecklesiastika
befordringslagstiftningen. Märkvärdigt nog blef denna
förändring sådan, att församlingens magt i sjelfva verket
inskränktes, 1i stället för att utvidgas.

Vi erinre oss ifrån det föregående, huru församlingen af
gammalt egde rättighet att till sin själasörjare omedelbart
kalla den lärare, till hvilken hon satte sitt förtroende, ehuru
kyrkolagen gaf stiftsstyrelsen tillfälle att öfver församlingens
val utöfva ett förmynderskap, som icke sällan missbrukades
till att påtvinga församligen en annan prest, än den hon
sjelf valt.

Det var nu tydligen detta missbruk, som frihetstidens
kyrkolagsförbättrare ville förebygga. Men 1i stället för att
söka vinna detta syfte med bevarande af den gamla
grundsatsen om församlingens omedelbara valrätt, uppoffrade man
denna sistnämnda, mot det att församlingens val undandrogs
domkapitlets förmynderskap. På sådant sätt stäfjades
visserligen stiftsstyrelsens godtyckliga åtgöranden vid prestsysslors
bortgifvande, men i sjelfva verket förlorade dock församlingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:08:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skh/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free