Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 KYRKAN UNDER NITTONDE SEKLET,
4. Den svenska kyrkan under det nittonde seklet.
(1793— 1892-) *
§ 150. Brytning med neologien.
Ehuru neologien på långt när icke hos oss egde samma
allmänna utbredning som i andra länder, så hade hon likväl
i slutet af sist skildrade tidskifte vunnit temligen stort insteg
hos vårt fäderneslands högre samhällsklasser, och äfven från
allt för många predikstolar hade länge de saftlösa
dygdeoch sällhets-lärorna med sitt vanliga bihang af mer välmenta
än gagnande filantropiska anvisningar blifvit förkunnade.
Under något mer än ett decennium af tidskiftet efter 1703 var
förhållandet i detta hänseende ungefär enahanda. Men vid
tiden för införandet af vårt nya statsskick eller 1809 och de
följande åren visade sig en märklig brytning.
Redan den berömde SAMUEL ÖDMAN, som år 1790 från
sin obemärkta verksamhet såsom skolmästare på Ingarön
under Vermdö pastorat befordrades till theol. adjunkt vid
Upsala universitet samt sedermera såsom theol. pastoralis
professor och direktor för det år 1806 inrättade
prestseminariet i Upsala ända till sin död 1829 öfvade det största
inflytande på prestbildningen, gaf anvisningar för
predikoskrifning, hvilka stodo i strid med den neologiska tidsrigtningen.
Väl kunde han sjelf icke hålla sig fri från all inflytelse af
sin tids halfkristendom. Dock bekände han försoningsläran
vara kristendomens grundpelare och sökte åtminstone en
förmedling mellan rationalism och bibeltro.
År 1810 utbröt en strid, som egentligen angick rent
litterära förhållanden, men icke blef utan inflytelse på det
religiösa föreställningssättet. Den nya s. k. fosforistiska
vitterhetsskolan visade sig nämligen tidigt hafva en viss blick för
tidens missrigtning inom religionens område. Öckså
framträdde ur hennes krets en och annan ung man, som
otvetydigt lade i dagen en upprigtig vördnad för kyrka och
kristendom. Särskildt gäller detta om SAMUEL JOHAN HEDBORN,
hvilken dog 1849 såsom prost och kyrkoherde i Askeryds
och Bredestads församlingar inom Linköpings stift. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
