Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 KYRKAN UNDER NITTONDE SEKLET.
Låg nu härutinnan en viss sanning, enär pietisterna onekligen
sammanblandade rättfärdiggörelsen med nya födelsen och
helgelsen, rigtade sitt förnämsta ögonmärke icke på trons
objekt, utan på trons lif och verksamma bevisning, samt genom
sitt ensidiga betonande af väckelsen, boten och helgelsen
förfollo till ett ängsligt lagiskt väsende, som aldrig lät det
komma till någon rätt trosfrimodighet, så hängaf sig deremot
Hedberg åt en i sjelfva verket mycket betänkligare
evangelisk och antinomistisk ensidighet. Visserligen reserverar han
sig uttryckligen mot beskyllningen för antinomism och
förklarar, att lagens rätta bruk fortfarande skall vara att
förkrossa syndare och bringa dem till känsla och erkänsla af
sina synder. Men att han icke på allvar betraktar en af
lagen verkad ånger och bättring såsom en nödvändig
förberedelse till tron på Guds nåd i Kristo Jesu, röjer sig dock
deraf, att han ideligen stämplar läran om vissa grader i
nådesordningen såsom en oberättigad s. k. »trappstegslära» samt
icke synes draga i betänkande att omedelbart hänvisa
syndaren till Kristus, innan ännu lagens predikan hos honom
verkat någon rätt hjerteförkrosselse och afsky för synden, ja
att han tyckes föreställa sig saken så, som om alla
menniskor vore idel nådehungrande själar, de der sucka efter
förlossning, och för hvilka man derföre utan fara genast kan
förkunna det ljufliga evangelium om nåd och syndernas
förlåtelse.
En så ensidigt evangelisk framställning af kristendomen
torde icke haft svårt att finna öppna öron hos ytligt
uppväckta själar, och Hedberg, som i Finland åstadkommit en
vidt utbredd rörelse af herrnhutiskt-antinomistisk art, fick
snart tillfälle att skaffa sig anhängare äfven i Sverige. En
skollärareelev, som i Stockholm 1846 gjort bekantskap med
Hedberg, började straxt derpå att i Helsingland väldeligen
predika och öppnade en flitig brefvexling med den finske
mästaren. Inom kort bildade sig såväl i Stockholm som
inom flere Helsinglands socknar ett temligen talrikt parti s. k.
Hedbergianer.
Deras förnämsta verksamhetsfält blef norra delen af
nyssnämnda provins. Så erbjöd herrnhutismens gamla
stamhåll Bergsjö helt naturligt en tacksam jordmån för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
