Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EKARL OLOF- ROSENIUS. 347
nya andliga rörelsen, enär hon ju i sjelfva verket gick i
alldeles samma ensidigt evangeliska rigtning, som Zinzendorfs
kristendomsuppfattning sökt göra gällande. Likaså fick
Hedberg åtskilliga anhängare i Hudiksvall och kringliggande
trakter. Men största antalet samlade sig i Yerfsö socken,
som sedermera varit hufvudhärden för den hedbergska
separatismen inom Helsingland. Dock synes hela denna rörelse
på sista tiden såväl i Jerfsö som annorstädes var stadd på
atergang.
§ 156. Karl Olof Rosenius.
En viss frändskap med hedbergianismen röjde sig hos
den andliga rörelse inom hufvudstaden, hvars främste
målsman länge var KARL ÖLOF ROSENIUS. Född i Vesterbotten
1816, hade han ett par år varit student i Upsala, då han år
1840 begaf sig till Stockholm, der han en tid samverkade
med den bekante methodistpredikanten Scott, men sedan
började arbeta på egen hand såsom en gerna hörd
lekmannapredikant. Dessutom skref han åtskilligt, som utgafs af
trycket, samt redigerade en religiös tidskrift, som i tusentals
exemplar spriddes kring landet.
Man har funnit det underligt, att sistnämda tidskrift af
sin utgifvare benämndes Pzietisten, ty Rosenius var utan
tvifvel helt främmande för den gamla genuina pietismens strängt
lagiska rigtning. Fastmera torde kunna sägas, att han, i
likhet med sin vän Hedberg, kände sig starkt dragen till den
gamla rutströmska läran och derföre med stor förkärlek helst
dröjde vid den evangeliska förkunnelsen om Guds nåd i
Kristo Jesu. Visserligen var han icke i allo ense med Hedberg,
utan trodde sig böra påminna denne, att icke blott
evangelium är af nöden, utan ock att »al! skrift, af Gud utgifven,
är nyttig, ja nödig till lärdom, till straff, till bättring, till
tuktan i rättfärdighet».
Men ehuru Rosenius således insåg, att äfven lagen borde
förkunnas, så blef han dock sjelf ingen lagpredikant.
Tvärtom möter oss i hans predikosätt och kristendomsuppfattning
en så djup farhåga för all slags verklära, att han knappast
vågade tala om någon bättring eller helgelse, eller öfver
hufvud taget någon »nådens ordning», utan i stället ideligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
