Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUBELFESTER. 385
§ 176. Jubelfester.
Äfven i vårt århundrade har den svenska kyrkan firat
atskilliga jubelfester. Så begicks den 31:ste Okt. 1817 såsom
en festlig dag hos oss likasom i Tyskland till minne af
Luthers första framträdande såsom reformator 300 år förut. En
annan jubelfest firades första adventsöndagen den 28:de Nov.
1830 dels till minne af kristendomens första förkunnande i
Sverige för ungefär 1000 år tillbaka, dels till erinran om den
augsburgiska bekännelsens framlemnande 1530.
Vid riksdagen 1840 gjordes af erkebiskop KARL FREDRIK
AF WINGÅRD, som innehade erkebiskopsstolen i Upsala från
1839 till 1851, en hemställan till presteståndet om firandet
följande år af en fest till åminnelse af bibelns utgifvande på
svenska för 300 år tillbaka. I anledning häraf firades första
adventsöndagen 1841 ett jubileum i rikets alla stift.
På uppmaning af svenska missionssällskapet högtidlighölls
den förste nordiske missionären Ansgarii minne den 3:dje
Febr. 1865, då 1,000 år voro gångna, sedan denne vår
kyrkas förste grundläggare slutade sitt lif.
År 1883 hade 400 år förflutit, sedan vår store reformator
Martin Luther föddes. Konungen befalde derföre, att
presterskapet lördagen den 10:de November eller, om hinder då
mötte, den derpå följande söndagen på lämpligt sätt skulle
föra församlingarne till minnes, hvad Gud genom Luther gifvit
den evangeliska kristenheten, samt derför med församlingarne
hembära honom sin tacksägelse.
§ 177. RKReligionsfrihetsfrågan.
Från det föregående känna vi, huruledes under konung
Gustaf III:s regering fri religionsöfning här i riket medgafs
alla främmande kristna religionsbekännare. De stränga straffen
för infödde svenska undersåtars affall från statsreligionen
qvarstodo dock i gällande lag, likasom ock 1726 års
konventikelplakat. Ehuru dessa lagstadganden sällan tillämpades,
började likväl, särdeles sedan de religiösa rörelserna hos oss
antagit större dimensioner, från flere håll röster höjas, som
ifrade för toleransens och religionsfrihetens grundsatser.
Några s. k. religionsbrotts lagliga beifrande göt endast olja på
elden.
Cornelius: Handbok i Sv. kyrkans hist. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
