Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På långfärd i Lapplands högfjäll av THEA AHLBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jaure, vid vars sydända vi tältade för natten efter en väl
använd påsklördag. Nästa morgon gingo vi över den lilla
ås, som skiljer denna sjö från ingången till Vistesadalen.
Mörka, kilometerhöga fjälljättar flankera den trånga,
krokiga dalen, från vars
båda sidor de hotande
sticka fram. Intrycket
är fantastiskt och
monumentalt. Man
tänker på ingången till
Dantes inferno. Det
var en sällsam
påskdag.
Men snart öppnade
sig Vistesadalen i
hela sitt majestät. Vi
följde älvens
serpentiner mellan de
skog-klädda stränderna, på
vilka talrika kåtor
funnos, ofta av en
ganska egendomlig
form. Talrika spår
efter ripor, hare, räv
och varg följde älven
och dess stränder.
Efterhand syntes ängar
och höstackar och
spär efter häståkdon.
När vi kommo till
Nikkolahti fingo vi
höra, att två vargar satt bo i dalen och huserade
därstädes. Från Nikkulahti fortsatte vi uppefter Ladtjojokk.
Solen gassade, det töade och föret var fasansfullt. På
Ladtjojaures östra strand bredde vi ut våra kläder till
tork på lingonriset i solgasset och reparerade sovsäckar och
kläder. Sedan fortsatte vi längs sjön i det usla klabbföret,
ty nu längtade vi till högfjällen, där vi visste att föret var
gudomligt. På vägen över sjön mötte vi en ensam man från
Kebnekajsestugan, stugans väktare, som efter en ur
sportsynpunkt lyckad påskhelg återvände till sitt hem vid
Kalix-älven. Så småningom nådde vi Svenska Turistföreningens
öster om Kebnekaise rådde snöbrist, det töade och
föret var miserabelt. /. W. Sandström, foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
