Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skidor i Kebnekaisemassivet av KARL SETTERBERG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrift av dessa anvisningar kom till praktisk användning, då
vi ett par gånger påträffade folk, som ej voro mäktiga annat
språk än våra östra grannars.
Tidigt på påskaftonens morgon startade vi från Kiruna.
Snömängden var i knappaste laget, men glidet utmärkt och
vädret strålande med endast ett par köldgrader. Det var
ock med sol i sinnet, vi stucko iväg över vidderna, återigen
som så mången gång förr konstaterande, vilket kungligt nöje
det är att glida fram över snötäcket och känna, huru
lungorna fyllas av den dallrande, solmättade luften.
Efter närmare en mils färd, sedan en liten oansenlig
skogsås passerats, uppenbarade sig plötsligt rakt framför oss ett
av Lapplands ståtligaste fjällkomplex med Signetjåkko,
Tuol-pagorni, Rullevaara, självaste Kebnekaise med Kebnetjåkko
som uppvaktande drabant och allt vad de heta, dessa
fantastiskt formade, evigt vithövdade och silversmidda
bergjättar. Avståndet dit var ännu ungefär detsamma som
mellan Stockholm och Uppsala, men i den tunna, skira luften
föreföllo jättarna att vinka oss till från helt nära,
inbjudande till besök inom en kort stund.
Vägen Kiruna—Kebnekaisestugan bjuder enbart på
slätlöpning, till stor del längs några långsmala sjöar. Många
besökare taga därför skjuts från Kiruna till Pirttivuopio eller
till och med ända fram till Kebnekaisestugan, om
snöförhållandena så tillåta. Den charmanta utsikten går ju alltid an
att betrakta från risslan. Och vill man spara tid genom att
taga nattskjuts, så kan en frisk och sund person sova
ovaggad i risslans mjuka och varma höbädd. Ett sällskap, som
vi sammanstötte med, hade till och med föredragit att ligga
kvar och sova i rislorna framför att krypa in under tak,
medan hästarna vilade 6 timmar i stall i Pirttivuopio.
För mig var vägen Kiruna—Kebnekaise förknippad med
många minnen från en tidigare färd. Den gången hade jag
att leda en skidkursavdelning över de öde vidderna under
rätt svåra förhållanden. Kvicksilverpelaren höll sig
nämligen mest hela tiden på omkring —30°. Men min uppgift var
tacksam, ty avdelningen utgjorde kursens bästa och mest
intresserade skidlöpare och hade hedrats med titeln
"vinthundarna". Livligt minnes jag, då vi på återvägen passerade
Pirttivuopio. En lagom, akterlig vind och strålande solsken
gjorde löpningen lekande lätt, trots kylan. I ungdomlig
entusiasm i förening med en liten längtan efter det goda hotel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
