Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skidtävlingarna vid de Olympiska Vinterspelen i S:t Moritz år 1928 av IVAR HOLMQUIST.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
norska patrullen, som fördes av löjtnant Ole Reistad,
norska arméns skickligaste flygofficer och en känd vildhjärna,
låg efter schweizarna, men gjorde sig rätt god tid, åt och
skämtade med sina talrikt samlade landsmän.
Sedan Corviglia passerats, begynte en ny stigning på 400
m. till banans högsta punkt vid Saluver, som nåddes av
finnarna på 1.56, schweizarna 2.02.04, norrmännen 2.02.22,
italienarna 2.04.15. Tiderna visa, huru hård tävlingen var
och huru jämna konkurrenterna dittills varit.
Nu följde en 6 km. lång nedfärd med en sänkning av c:a
1,150 m. ned i Sans dalgång. Skulle norrmännen vinna,
måste de här taga sin chanse. För övrigt hade även de i
alpin terräng mer hemmavana patrullerna här ett tillfälle att
visa, om de voro oss nordbor överlägsna i alpterrängen.
Särskilt hoppades nog schweizarna mycket av den
utförs-löpan.
Den norska patrullen
som hade fördelen av
ett högt startnummer,
fick av sina landsmän
veta, att finnarna hade
6 min, försprång, och
beslöt genast att låta
det gå för fullt. Det
blev att taga stavarna
mellan benen. Reistad
förklarade sedan, att
det gick så att de voro
alldeles förblindade.
Till slut fann han sig
med sin patrull
tumlande om i drivorna med
soldater från 5 eller 6
andra arméer, och det
var nästan nödvändigt
att kommendera
"uppställning" för att få
ordning på de olika
patrullerna. Huru nu
norrmännen än buro
sig åt, så vunno de på
överste Holmquist inspekterar de svenska skidlöparnas
utrustning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
