Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lovsång till Rämshyttan av BIRGITTA LILLIEHÖÖK.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rämstugan återstod nu bara att smörja kängorna, krypa i
säng och nattprata ett tag. Jag, som ärligt vunnit övre
britsen på "gubbe och pil", skruvade så av taklampan, " och det
vart afton den första dagen/’
Det var en ny sensation att bli väckt klockan halv åtta av
revelj. Om det var en av de behagliga, vill jag låta vara
osagt, — eftersom detta är en lovsång till Rämstugan.
Emellertid drog den lata stockholmsflickan undan gardinen för
sitt lilla fönster och fann, att solen sken så grannt som i en
bilderbok. Då var det ingen konst längre att rulla sig ner
på golvet och komma i kläderna. Den ena efter den andra
kom troppande ut och letade litet morgonsömnigt efter sina
skidor, för nu skulle vi alla samlas nere på isen till
obligatorisk skidgymnastik före frukosten. Nog var det risigt och
bart i backen ner, så det kändes som att hoppa min
barndoms hage, den där svåra turen, när man bara får hoppa i
varannan ruta! Men var säker på, att man kom utför, och
det kanske till och med fortare än man önskat.
Nu först fick jag riktigt se, hur vackert här var vid
Ramen. I skymningen dagen förut hade jag ej fått någon klar
bild av omgivningarna. Solen lyste frikostigt över öar och
höjder, och själva stugan tittade så vänligt fram bland
tallarna däruppe i backen med morgonsolen lekande över det
snötäckta taket. Det var en morgon av Guds nåde, men
så var det också vår första morgon i Rämstugan. Nu kom
instruktören, Jean Dubois, i sina blå kläder störtande ner
på isen, hoppande mellan grenar och tuvor, och samlade
sina får i krets omkring sig till den första drillen i
skidgymnastik. Jag vill lova det kändes i alla möjliga konstiga
muskler i det fördolda, vars existens man förut bara dunkelt
anat, men de närmast följande dagarna inte för ett
ögonblick skulle komma att glömma! Äntligen efter en
halvtimme var man som en ny människa och knallade tappert
upp för backen igen till den väntande frukosten. Och vad
man nu kunde få i sig av gröt och smörgås, kallskuret, ägg,
kaffe och bullar gränsade till det otroliga efter gängse mått.
Vår visa försyn, lika med färdledaren, hade ordnat det
så? att vi delats upp i två rotar allt efter talang och
uthållighet: "Långroten", som under Gösta Asps ledning första
dagen skulle göra en längre tur till punkt 497 och inte komma
hem förrän i god tid till middagen och "Svagroten", som un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
