Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lovsång till Rämshyttan av BIRGITTA LILLIEHÖÖK.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte förrän vid åtta-tiden på kvällen, utan att därför se ut
som en utkramad citron, ty för att åter citera:
"Klisterprinsen Almquist åker hela dagen,
med havregrötsklister och mjölk i lilla magen/’
Svagrotens färd till den så kallade Lustigkullen var en av
glanspunkterna i vår rämstugevistelse. Vi begåvo oss dit
efter lunch, lastade med apelsiner och gott humör. Först
gick det i
rasslande fint glid rätt
västerut över isen
och så i lugna
zick-zack upp för
höjden till
Lustigkullens topp. Däruppe
måste var och en
på egen hand med
lappkast och alla
knep, som över
huvud stå till
förfogande, praktisera
sig över en
gärdsgård. Det
skrattades och jobbades
en hel del, innan
alla fåren lyckligen
samlats omkring
sin herde, och så
hade man att ett bra stycke väg slingra fram i tät skog.
Det var en härlig tur. Småningom bar det utför igen i
zick-zack med lappkast i svängarna, vilket vållade en hel
del huvudbry och ömma sitsar, men Gud nåde den som
maskade! Sista stycket utför Lustigkullen är en brant,
lång backe, i sanning skidlöparens rikliga lön efter en
mödosam vandring mot höjderna! Först nu gick det också upp
för mig, att Lustigkullen i rikaste mått gjorde skäl för sitt
namn. Som jag var en av de första, som med dödsförakt
kastade mig utför avgrunden, kunde jag sen njuta synen,
hur kamraterna en och en med växlande lycka rutschade
utför. Lilla P. var visst den enda av oss, som klarade alla
fallgropar och med ett ben i norr och ett i söder hamnade
Tansväggarna från sjön Ramen. E. Frostéll, foto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
