Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mera om skidans historia av K. B. WIKLUND.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som icke växa i våra skogar, d. v. s. cembratall, det
sibiriska lärkträdet o. dyl., därom saknar jag tyvärr kännedom;
det förefaller dock sannolikt) Endast i våra trakter längst
i väster har man fäst sig vid talltjurens glatthet och styrka
och lösgjort den från stammen för att begagna den som
skidämne, och i och med detta var uppfinningen eller
upptäckten gjord. En förutsättning för upptäckten var dock
tydligen, att skidan icke skulle vara skinnklädd, enär en
skinnklädd skida av talltjur hade blivit alltför tung och
otymplig för mera krävande ändamål.
Men när och av vilket folk har upptäckten av
skidrännan gjorts? I en annan del av sin uppsats, vilken jag av
utrymmesskäl icke kunnat här avtrycka, har not. Tomasson
som sin mening uttalat, att "skidrännan är en jämförelsevis
modern etnologisk företeelse. Man frestas nästan draga den
slutsatsen, att skidrännan inte är mera än på sin höjd ett
par hundra år gammal". Han vill också tillskriva lapparna,
icke nordborna, äran av dess uppfinning. Då han
emellertid, såsom han själv uttryckligen framhåller, icke känner alla
de premisser, som böra tagas med i räkningen, så måste jag
på denna punkt kritisera honom.
Han påpekar för det första och med full rätt, att de
historiska underrättelserna om skidrännan ju äro mycket unga.
Detta kan likväl icke i och för sig fälla något utslag, enär
man knappast kan begära, att en detalj av sådant slag alls
skall komma till tals i den äldre litteraturen — det är, kan
man säga, mer än nog, att Linné omtalar den, och det
behövdes helt säkert i äldre tider en forskare av Guds nåde
som han för att alls lägga märke till och anteckna något om
rännan. Viktigare är tillsvidare, att man av de
ovannämnda fornnordiska skidnamnen, vilka man finner redan i
källor från 800-talet, måste sluta, att den oliklånga typen
åtminstone vid denna tid var känd bland nordborna och då
väl också var den enda de kände.).
Och av själva dess namn framgår det, att vänster- och
högerskidan voro av helt olika art. Vänsterskidan hette
.) I senare tid träffar man nog liklånga skidor utan ränna i folkligt
bruk i södra Norge, men hur dessa skola förklaras, vet jag icke.
Överhuvudtaget äro de särskilda norska skidornas utvecklingshistoria dunkel, och
man kan blott hoppas, att norrmännen snarast måtte lägga även lagrar i
skidforskning till sina förnämliga lagrar i skidlöpningen. Deras inhemska
material är i stor utsträckning insamlat, men ännu tyvärr föga bearbetat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
