Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolungdomens allmänna fjällfärd. Glimtar och hågkomster av CARL NORDENSON.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två käcka och glada Norrköpingsflickor.
kläderna till tork. Snart var maten färdig. Det fanns mycket mat och
så god mat, så vi kände oss riktigt hungriga. Vi fingo först havregröt
och efter gröten en kötträtt. Det var stekt killing. Det har jag visst
aldrig ätit förr. Efter detta fingo vi ägg och ansjovis och sedan kaffe.
Mjölk drucko vi som om
vi inte sett eller druckit
sådan på ett helt år. Vi
sutto och åto i över en
timme.
Sen kommo vi till vår
längtans mål: att få stå
på skidor. Det tog lite
tid, innan skidorna voro
spända på. Så snart
förste man var färdig,
åkte han. Oj, han stod
redan på huvudet! Om en
stund gick det bättre.
Snart voro alla färdiga.
Då blåste ledaren i sin
pipa, och vi skyndade
till honom. Så sade han:
"Vi tar och åker uppför
denna backen". Nu fingo
vi gå alla i en gåsarad
uppåt gärdet. När vi åkt en stund, fanns det härliga backar. Snart voro
vi högt ’uppe på en av dem. Här skall åkas, sade vi alla. För förste
man gick det bra. Nu åkte andre man ned. Aj, där stod han på
huvudet! Men det var bara skoj. Snön var väldigt djup. Vi åkte här i
flera timmar. Sedan löpte vi hem. Vi sovo gott hela natten och vaknade
inte förrän på morgonsidan vid 7-tiden.
Efter frukosten dagen därpå spände vi skidorna på. Nu skulle vi
besöka Renfjället. Det låg på andra sidan Åresjön. Över denna långa sjö
tog det oss omkring tjugo minuter. Nu skulle vi bestiga berget. Än körde
vi uppåt, än saxade
vi, än gingo vi på
sidan och trampade
uppför. Ofta
trillade vi. Då kunde det
vara rätt så
besvärligt att komma upp
igen. Ibland blåste
den ledaren, som gick
sist, tre signaler. Det
betydde stopp. De,
som voro sist, kunde
inte hinna med. Snart
voro vi uppe vid
trädgränsen. Här
uppe började det att
draga kallt. Vi åkte
ner i en lugn dalgång
och rastade där för
Uppför Totthumrneln. Utsikt över Åresjön med Mullfjället i
bakgrunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
