Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolungdomens allmänna fjällfärd. Glimtar och hågkomster av CARL NORDENSON.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fall (eller ev. disciplinära åtgärder) är mycket skönt att disponera. Vi
hade för resten ofantligt trevligt i skolsalen. Jag var tacksam, att vi i år
förlagts till en plats, där ungdom från andra städer fanns till en
uppmuntrande konkurrens ifråga om såväl idrotten som umgänget. Det är säkert
både roligt och nyttigt att råka jämnåriga från andra samhällen och skolor,
detta ej minst då man som ungdomen i vår lilla stad känner varandra
kanske mer än väl. Jag har
intryck av att stämningen
i Ånn liksom på tågresorna
var mycket trevlig och
kamratlig.
Adjunkten K. A.
Fagerlind i Borås tar till orda
för ett något förlängt
påsk-lov och hoppas, att
Turistföreningen och
Skidfräm-jandet vilja föra frågan
vidare till Skolöverstyrelsen.
Bleve förslag om ändring
av lovdagarnas placering i
förhållande till påsklovet
understött av intresserade
skolman i Stockholm,
skulle nog — enligt
förslagsställarens mening —
betänkligheterna mot
påskresorna hos många rektorer
i landsorten bortfalla. Det vore ej meningen att förlänga vistelsen i
Jämtland utan blott att bereda deltagarna någon dags andrum mellan den
dygnslånga resan och skolarbetets början efter påsk.
•
Ledaren för Kalmar högre allmänna läroverks grupp, adjunkten A. J.
Snell skriver följande:
Kalmar h. allm. läroverk har aldrig förut varit representerat i
"Skolungdomens fjällfärd". Och det var nog ingen, som hade tänkt sig, att så
skulle bliva fallet år 1928 heller. Först få dagar före anmälningstidens
utgång vände sig emellertid läroverkets rektor till mig med förfrågan, om
jag såsom varande f. d. norrlänning vore villig ställa mig som ledare, om
tillräckligt antal lärjungar kunde fås att anmäla sig som deltagare. Jag
var djupt medveten om min inkompetens som ledare för en skidfärd i
fjällen, oerfaren vid sådana som jag är, och därtill för närvarande
fullkomligt otränad i skidlöpning överhuvudtaget. Och om Kalmarppjkarnas
färdighet i skidåkning hade jag ej heller någon högre tanke. Men jag
frågade mig själv, vad ändamålet med dessa fjällfärder egentligen var.
Var meningen den, att ge pojkarna (och flickorna) i norr- och
mellan-Sverige, som haft tillfälle att idka skidsport så gott som hela vintern, en
sista ståtlig avslutning på säsongen, eller var meningen den att även låta
Sydsveriges ungdom, som sällan eller aldrig får glädja sig åt någon
skid-snö, en gång få bli delaktig av det själ och kropp livgivande och
uppfriskande, som skidsporten kan skänka? Och då jag hellre ville med ja
besvara den senare än den förra frågan, så blev mitt svar till min chef också
ja––––––och så blev fjällfärden av. (Redogörelsen för de olika
dagarnas utfärder medtages ej här).
I Boråsflickornas kvarter. Brevskrivning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
