Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G. C. I:s studiefärd i Jämtlandsfjällen 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och proviantuppköp verkställdes med tanke på minst tre dygns uppehåll
i dessa stugor. I färdplanen ingick endast två dygns uppehåll, men tredje
dygnet avsåg reservproviant i händelse av nöduppehåll. Truppen
organiserades med proviantförvaltare och kock, resemarskalk och
förläggningsman samt dagboks förare. I mån av behov tjänstgjorde de övriga som
biträden. Som färden även avsåg prov av försöksmateriel, utrustades
deltagarna med olika modeller i fråga om såväl bindningar och skidor
som beklädnadspersedlar. Ryggbelastningen varierade efter bärförmågan
från 15 till 21 kilo. Normala ryggbelastningen för en man bör ju ej
överstiga 15 kilo, men dels utgjordes deltagarna här av synnerligen kraftiga
unga män och dels voro dagsförflyttningarna jämförelsevis korta. Före
avresan från Stockholm genomgicks färdplanen i detalj och utdelades
dagsuppgifter. Bl. a. fingo eleverna sig ålagt att i tur och ordning
tjänstgöra som förare med skyldighet att leda och orientera truppen. De
fingo uppgöra profil- och planskisser före förflyttningen samt efter
densamma på kartan noggrant inrita det tillryggalagda dagspassets
våglinje och redogöra för huvudförflyttningarnas kompass riktningar.
Granskningen av uppgifterna verkställdes efter slutad färd för dagen. I förarens
åliggande ingick att organisera och leda truppen efter för terrrängen
lämpligt förflyttningssätt, att bestämma tid för raster och välja lämpliga
platser för dessa, att beskriva terrängen och förflyttningslinjen samt att
ansvara för materialvården. Bl. a. skulle även föraren bestämma val av
valla och efter slutad dagsfärd granska skidutrustningen. I förläggningen
trädde truppen under förläggningsmannens befäl. Han bestämde
ordningen i stugan, fördelade platser och arbetsuppqifter. I mån av behov
ställdes biträde till kockens förfogande. Order för kommande dag
lämnades av den då pågående föraren. Före avfärd från fjällstuga
besiktigades densamma av förläggningsmannen, som hade ansvaret för dess
lämnande i värdigt skick, d. v. s. ordentlig diskning och sopning (vid behov
även skurning), upphuggen ved inburen och stickor späntade samt
tändstickor kvarlämnade. Den kommande skall finna stugan och den farande
lämna den nästan som ett dockskåp.
Färdrouten omfattade Undersåker — Vålådalen — Stensdalsstugan —
Gåsenstugan — Sylarna — Blåhammaren — Storlien. Tid till förfogande
sju dagar (29 mars—4 april), av vilka en dag var avsedd för bestigning
av Storsylen och tillämpning av alpteknik. På grund av
snöförhållandena kunde Storsylen ej bestigas. Det blev i stället Vaktklumpen som
fick den äran. I övrigt genomfördes turen planenligt, och centralisterna
fingo därefter tack vare Skidfrämjandets stora tillmötesgående och
ekonomiska understöd tillfälle att tjänstgöra vid skolkontingenterna under
påskveckan, en uppgift som kom dem synnerligen väl till pass efter
deras nyvunna fjälldop.
Tydligt är att en dylik kurs på sju dagar i högfjället ingalunda avser
att skapa fullt utbildade fjällförare. Den ringaste kännedom om
fjällförar-ansvaret säger, att detta är en orimlighet, men kursen avser ej heller
detta som tidigare framhållits. Min fasta övertygelse är dock, att en
dylik färd skapar en god grund för fortsatt utbildning, och att den ger
nybörjaren vad han mest av allt behöver — respekt för fjällvärlden.
Martin Uhlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
