Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra medhjälpare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla kvantum vetande, som jag försökte ge barnen om skidans
användning, tror jag var ett steg i rätt riktning mot skidans popularisering här på
orten.
Vid skolbarnstävlingar får man dock gå fram med en viss försiktighet,
ty annars kan man mer skada-än gagna. Det är visserligen en fröjd att
se, med vilken iver de små delta — men––––––-
Här på landsbygden är det mycket svårt att i skolan inlägga en mera
rationell skidundervisning, emedan en stor del barn än så länge sakna
skidor. För att få full nytta av skidlöpningen i skolans tjänst måste
därför en skidpark finnas vid varje skola, men få äro de, som äga en sådan
och att få den — är "lättare sagt än gjort".
Alla, som i större eller mindre skala hjälpa till att förverkliga
Skidfräm-jandets syften, nämligen att vintertid få se varje svensk kvinna och man
på skidor, äro värda all heder.
Sedan min tidiga barndom, då jag fick
en uppfattning om, vilket stort nöje det
var att stå på ett par skidor, har
skid-sporten — särskilt back- och
terränglöpning — legat för mitt sinne. På grund
av ohälsa under uppväxtåren var jag ej
så frisk och rörlig som mina jämnåriga,
men genom omsorgsfull vård och ständig
rörelse i det fria — vintertid mest på
skidor — lyckades jag så småningom bli
frisk.
Min första skidutbildning fick jag i
Storvik 1917—18 å därvarande
folkhögskola. Där användes då skidor allmänt,
och till min stora glädje fanns där en
skididrottsförening, som då anordnade
många skidutflykter och skidtävlingar
vari jag deltog. Sedermera blev det ett
uppehåll i min skididrott på grund av
vistelse i sådana trakter, där det sällan
fanns någon snö. Men om något år kom jag åter till sådana trakter, där
jag kunde få tillfälle pröva skidans glid i den av snö underbart vackert
klädda naturen. År 1922 tog jag skidlöparmärket i brons, 1927 i silver.
Anmärkas bör att jag ej deltagit i större idrottstävlingar för att uppnå en
viss prestationsförmåga utan det är sedan jag lärt mig inse sportens och
särskilt skidsportens betydelse, som jag börjat med liv och lust verka för
densamma.
Förlidet år blev det mig förunnat att deltaga i en av Skidfrämjandet
anordnad skidkurs i Storlien. Den utbildning jag här fick har blivit av
mycket stort värde för mig. Ty tack vare den kompetens jag där vann
att leda de ungas fysiska fostran, kände jag mig vuxen att organisera och
leda även gymnastiska och idrottsliga övningar med barnen. Då jag vid
skidkursen fick en inblick i, huru ungdomstävlingar skola ordnas och
ledas, vågade jag förliden vinter göra ett försök med en skidtävlan, och
se försöket lyckades över förväntan väl. Även orienteringsövningar ha
företagits med ungdomar och resultatet blivit idel tacksamhet för att man
Folkskoll. Eric A:son Geerberg,
Vittinge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
