Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal skogslöpares funderingar och erfarenheter om skidforskning och tjurvirke av jägmästare Sven Cederberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid” givit en synnerligen god skildring av tjurvirket och
tjurskidorna.
Tomasson säger i sin artikel, att man träffar den ädlaste och bästa
tjuren företrädesvis på lutande tall ”under förutsättning, att tallens
lutning är naturlig, sålunda ej vinddriven”. Härtill må erinras, att
varken tallen eller granen någonsin kan komma i lutande ställning
utan yttre påverkan av ett eller annat slag såsom rottryckning
genom påverkan av hård vind, ifällning, underminering genom vatten
eller jordras under någon del av rotsystemet eller dylikt. Alla våra
träds natur är att växa vertikalt uppåt, synnerligast våra barrträds.
Har emellertid ett träd genom sådan påverkan kommit i en
lutning av låt oss säga c:a 20° från vertikallinjen, händer det oftast,
att det åter rotar sig tämligen fast, om det får stå några år utan allt
för svår ytterligare påverkan. Och får det stå ännu längre, händer
det att spåren efter rotbrytningen eller undermineringen med tiden
bli så svåra för ett ovant öga att upptäcka, att lutningen kanske
förefaller naturlig. Det har emellertid efter en del år hänt något
med stammen på det lutande trädet; det har fått en jämn och vacker
bågböjning mot vertikallinjen, i regel kraftigare ju mer trädet lutat,
och stammens genomskärningsyta är ej längre så cirkelrund som
vanligt utan rätt starkt oval. Orsaken till dessa förändringar i stammens
form är just att den ved, som efter trädets iråkade lutning nybildats
kring trädstammen, på den sida av stammen, som lutar mot marken
eller från vertikallinjen, har fått en helt annan karaktär än den
normala. Den har nämligen omvandlats till tjurved. Denna omvandling
av veden börjar vid den första vegetationsperiod, som inträder,
sedan trädet kommit i lutning och fortsätter sedan så länge trädet
växer. Någon omvandling till tjurved av den ved, varav trädet bestod
före lutningens inträdande, sker däremot icke som följd av stammens
lutande ställning.
Som bekant sker trädens tillväxt på så sätt, att varje år under
vegetationsperioden mellan barken (basten) och veden avsätter sig ett
nytt vedlager eller en ny vedmantel runt trädets alla levande delar.
Den under vegetationsperiodens första del, våren, bildade veden är
merendels lösare, ljusare till färgen och mera utbredd än den, som
bildas under sommaren. Synnerligast på våra barrträd är denna
skillnad tydligt framträdande och kan iakttagas av var och en, som
betraktar tvärsnittet på en avsågad trädstam, såsom skarpt skilda,
koncentriska ringar, varannan ljus och varannan mörk, parvis representerande
ett års diametertillväxt; s. k. årsringar. Man kallar den inre
ljusare, lösare och mera utbredda delen av årsringen, som är
sammansatt av tunnväggiga celler med huvudsakligt ändamål att tjäna
till ledningar för trädets näringssafter, för vårved, den yttre bruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
