Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gammal skogslöpares funderingar och erfarenheter om skidforskning och tjurvirke av jägmästare Sven Cederberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att förneka. Huvudorsaken till tjurvirkets hårdhet har jag i
det föregående angivit vara de rikligt förekommande
tjockväggiga cellerna. Orsaken till att tjuren även vid måttlig kyla
kan vara rätt spröd torde bero på, att träfibrerna i
cellväggarna äro mycket korta i jämförelse med dylika hos normal
ved, att denna sprödhet hos virket så avsevärt tilltager vid stark
kyla (—30°) torde mycket bero på stark inlagring av
hartsämnen. Man har också mångenstädes brukat nedgräva
skidämnen av tjur i sumpiga myrar eller gödselstackar och låtit
dem ligga där från våren till hösten. En sådan procedur
urlakar säkerligen en del av de i ämnet inlagrade hartsämnena,
och avsikten med åtgärden har städse varit att få skidan
böjligare och segare mot avbrytning. En stark inlagring av
hartsämnen i virket bidrager även till, att skidan glider lätt vid kallt
väder, håller sig relativt fri från klabbsnö och s. k.
underfrysning samt väl motstår den skarpa vårskarens nötning.
Härutinnan är en god talltjur överlägset allt annat virke
jag varit i tillfälle att pröva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
