Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skidfärd Tjåmotis—Sjöfallet—Abisko av notarie H. Haake
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strängande i det hårda, skavliga föret. Vi togo den etappvis
dels för att ej förlora varandra ur sikte, dels för att vi ej kunde
annat. Stormen drev på i ryggen och gjorde stämåkningen
påfrestande. Den var nödvändig, då sikten var helt borta, och
farten gärna ville öka mer än som var rådligt. Fallen voro
åtskilliga, men alla klarades. När vi nere på Teusajaure
skymtade stranden på andra sidan, syntes ej kåtan, men vi kommo
rätt på den. Den var helt översnöad och höjde sig en
knapp meter över snön. I kåtan .gjordes eld, och när
takdroppet slutat och den värsta röken gett sig, blev där, trots
knappt utrymme, trivsamt och bra.
Ute ökade stormen allt mer. Det tjöt över rökhålet, och
björkarna piskade snön. Det var skönt att ej behöva fortsätta.
Efter middagen höllo vi salong i kåtan, insvepta i sovsäckar
och renskinn, utbytte erfarenheter och lyssnade till varandras
öden och äventyr. Andelin var berest både i gamla och nya
världen, var musikalisk med god sångröst och lät oss höra,
ryska, spanska, mexikanska och negersånger, reciterade
spanska "coplas", som speciellt Curman var intresserad av.
Aldrig har väl Teusakåtans väggar fått ge resonans åt sådana
låtar förr. Eftermiddagen förflöt sålunda fort. Följande
morgon var vädret ännu dåligt, fastän vindstyrkan minskat
något. Vi fortsatte därför endast fram till Kaitumkåtan.
Torsdagen den 1 april avverkade vi i mulet väder med lågt
gående moln passet Kaitum—Kebnekajse turiststation. Söder
Stuor Järta skildes vi från finländarna, som skulle upp till
Sälkastugan, och genom Kaukulvagge, över Unna Järta,
skidade vi ner i Ladtjovagge. Där var snålt med snön som
vanligt, men en hård västan sköt på och blåste oss i skarp fart över
den blågröna blankisen på de många småsjöarna öster
Singitjåkko. Där gällde det att hålla ihop skidorna i rätt kurs för
att ej skramla ihop till en drivande hög av stavar, skidor, armar
och ben.
I Kebnekajsestationen njöto vi av den rikliga tillgången på
vatten och färdiglagad mat.
Den 2 april var vädret åter gott, då vi skidade över
Tjäuralako och fram till Vistaskåtan. Nerfärden i bäckravinen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
