På skidor : Skid- och friluftsfrämjandets årsbok / 1938 / 87 Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogslapparnas skidor — anteckningar från Mala av amanuensen Ernst Manker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bild 6. Ornamentik på handtag till trolltrummor av sydlapsk typ från slutet av 1600-talet.

företedde en något bågformig krökning (bild 4). Helst skulle den
stå i en bergsklyfta, där tjurn blev hård utan att bli alltför
tung; myrtall togs ej så gärna, enär den var tyngre. Sedan
trädet fällts, skars skidämnet ut ur den mot solen vända och
konvext krökta tjurhaltiga sidan av stammen, med den avsedda
undersidan inåt märgen eller kärnveden. Därvid uppstod
skidans spann av sig självt, och såsom naturvuxet gick det aldrig
ur. Den cylindriska kärnveden släppte vanligen även av sig
själv eller med ringa besvär för skidmakaren, och därmed
hade skidan sin karakteristiska breda hålkälsränna (olle el.
ollo) ; blev denna inte fullt nöjaktig, upphjälptes den med
rundhyveln (råhkere).

Man var mycket väl medveten om rännans betydelse:
skidan gick både stadigare och lättare.

Brättningen tillgick på så sätt, att skidspetsen hölls i kokhett
vatten eller gneds med snö och hölls över elden upprepade
gånger, tills den var uppångad, varpå den sattes i en
brättningsanordning (galdo-muorre), bestående av några stavar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>