Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett soldygn vid Riksgränsen av baningenjör Manne Briandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett soldygn vid riksgränsen
av Manne Briandt
Ett spräckligt landskap i svart och vitt. Den svartgrå färgen
dominerande, förtonande åt norr i blekblått. Åt söder en
vit-glänsande fjällvägg. Sådan ter sig Riksgränsen vid ankomsten
en junidag året 1937.
Den ovanligt varma, intensiva majvåren har ätit sönder det
vita snötäcket i långa revor. Huru skall man här kunna få
snöfläckarna att sammanlöpa och ge en skidentusiast tillfälle
att få uppleva sensationen av skidåkning
"i denna månad juni
med konvaljer och viol
och skinande sol —
så syn’a man varder brun i?"
Se här vad jag fick uppleva.
Efter en utmärkt frukost i Skidfrämjandets trivsamma och
välplanerade turiststation "Lapplandia" slå vi följe med
stationens duktige fjällförare Klint, som genast anmäler sig stå
till gästernas disposition. Snötäcket tar vid redan vid
stugorna söder om järnvägslinjen, så att "plankbärandet" blir ej
långvarigt. Den branta sluttningen på Riksgränsfjället tages
i sicksack förbi Ditzingers och Birkls skidskola, där djärva
störtlöpare i eleganta svängar rista serpentiner och
paragrafer å detta av naturen så överdådigt upplagda skissboksblad.
Snön är lagom lös, grovkornig, men med fast underlag och
ger även den mindre försigkomne skidlöparen en möjlighet
att med bibehållen heder och självkänsla släppa på i annars
allt för branta löpor.
Solen strålar intensivt och varmt, och färden går vidare i
vilsamt tempo, följande fjällens norra och östliga sluttningar.
En och annan barfläck skönjes förvisso, men ej i vår väg. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
