Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett soldygn vid Riksgränsen av baningenjör Manne Briandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Störtloppet ned till turiststationen blev för åskådarna
därnere på verandan den vanliga sensationen, Tre, fyra stycken
susa i härliga svängar och rekordfart ned till den nu
snölösa gårdsplanen. Resten kommer i tvärkast och korta svängar
med en och annan vilopaus i någon snögrop och ändock hade
färdledaren framhållit, att "nu ska vi stila utför, ty kom ihåg
att där nere sitter hela turiststationen och ser på oss"!
Aftonen nalkas. Solen hotar att försvinna bakom
Päjvektjåkko och fjällen i norr. Grammofonen syncoperar en
"slöfox", ett ensamt par figurerar på golvet mellan grupper av
snackande ungdomar. Det är tid att ge sig upp i höjd med
solen, om upplevelsen skall bliva fullödig.
Fjällsluttningen börjar peppras av mörka, rörliga punkter.
Alla sträva uppåt. En mörk skugga ligger över dalen, skarpt
avgränsad mot solbelysta, rosafärgade fjälltoppar. Allt
närmare solgränsen går klättringen uppför det vita snödraperiet.
I övergången mellan kvällsdunklet i dalen och den solbelysta
sluttningen därovan erhålles den första sensationen,
midnattssolen, ett skådespel, som ej kan beskrivas. I norr skimra
fjälltopparna i guldglans, medan underliggande partier uppvisa ett
färgspel av oanad effekt. Klockan är nu 24 eller 0, d. v. s.
midnatt, och vi sträva rätt in i ljushavet. Kvällsluften har
avkylt det under dagen upptinade snötäcket, och skidorna susa
fram i strålande glid, medan solen gassar på ett förunderligt
sätt. Inte en molntapp, ej en enda vindsusning. Allt är tyst och
stilla. Luften är hög, klar och sommarlen.
På en solvarm klipplatå slå vi läger — alla tysta och
överväldigade. Solen och fjället hava anammat oss.
Färden går vidare i långa, härliga svep, vem tänker på att
det är natt och att det övriga Sverige nu ligger och sover.
Först när solen blir för överväldigande, och vi av dess
intensiva värme märka, att natten övergår till dag, låta vi
tyngdlagen taga överhand. Stämsvängarna riktas allt mera nedåt
mot dalen och de nu efterlängtade sovalkoverna.
Så ha vi fått den stora upplevelsen. Skidlöpning i
sommarsol, i sol på dag och i sol på natt. Ultraviolett för hälsa och
sinnelag. En enastående försmak på sommarsemestern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
