Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västerbottens jungfruliga fjällvärld tillgänglig för envar av intendent Curt Ewert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
punktlighet. Under sommarmånaderna, då turbåt upprätthåller
förbindelserna, cyklar Ante från Lövberg till därbortom liggande byar
med posten. Det är denne genompräktige Ante Näsström, som
Skidfrämjandets resenärer till dessa trakter få göra bekantskap med. Det
är med hans postskjuts tre gånger i veckan, som den reguljära
trafiken mellan Saxnäs och längre in utefter Kultsjön belägna byar
upprätthålles.
Några drag ur lappars och nybyggares liv
i Västerbottens fjälltrakter.
Många intressanta berättelser får man höra här uppe i bygderna,
men en av de märkligare handlar om, hur lappen Thomas Fjällström
skötte sin 7-årige brorsons uppfostran. Det var under familjens
flyttning på hösten från norska gränsen till Gittsfjäll. Det regnade kraftigt
på kvällen, då Thomas Fjällström lade sig att sova. Men dessförinnan
hade han först lagt tarven (torven = mossan) från en sten över sin
pojke, så att han endast hade ett andhål. Sömnen blev god ute i
fjället icke minst för den 7-årige lappojken. På morgonen, då denne
vaknade, var det solväder, men Thomas var borta. Lappen hade
nämligen vaknat tidigare och han såg då, att det vore bäst, om pojken finge
sköta sig själv och lära sig orientering i fjället. Den lille 7-åringen
såg också kallt på saken och orienterade sig efter sitt sunda förnuft.
Det dröjde ej heller länge, förrän han tillryggalagt den en mil långa
vägen till lappfamiljens blivande tältplats på västra Satsfjället vid
Satsåns källa, ehuru han aldrig förr vandrat här. Han visste endast,
hur familjen ungefär skulle flytta.
Det finns många andra intressanta lappar i dessa trakter, vilkas
karaktär och levnadslopp skulle kunna ge stoff till många berättelser.
Lappen Erik Nilsson är endast ett exempel härpå. Han har läst igenom
en studentkurs hos Hermods, kompletterad med ryska och latin — med
fjället som huvudsaklig lärosal.
Ute på backen i dessa intressanta nejder träffade jag en annan
personlighet, björnjägaren Johan Petter Zackrison från Båtas. Han är
nu 63 år gammal, och det är inte många år sedan han tillsammans
med en dotter for på skaren för att taga hem rönnskav, d. v. s. rönn,
som skall skavas (barkas), för att användas såsom nödbröd och
kraftfoder. Han hade nästan full slädlast, då han intill en stor rönn kom
att trampa igenom skaren och stod på något mjukt, som rörde sig. När
han drog upp foten, stack en björnskalle upp ur hålet och utan
betänkande klämde Petter till med yxan. Men skaftet var isigt och vantarna
stela, så yxan slant på björnskallen och flög ur händerna och bort över
skaren. Då slängde han vantarna och en envig började med björnen,
men Petter gav honom snart ett så kraftigt slag med den av dottern
hämtade yxan, att det gjorde slut på björnens livskraft. Han lade se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
