Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västerbottens jungfruliga fjällvärld tillgänglig för envar av intendent Curt Ewert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan besten i en hösäck, som han hade med sig. På hemvägen, berättar
Petter, började det väsnas i säcken, men då "tömde han skallen på’n",
och det blev åter tyst.
Vem tvivlar månne än på, att det finns karlakarlar i dessa bygder!
Som ett bevis på vargens goda stridstaktik vill jag relatera en annan
av herr Ricklunds berättelser om, hur lappen Nils Nilsson Stemp en
gång var ute och jagade tillsammans med två andra lappar, och först
på tredje dygnet fick upp vargen. Såsom styvaste skidlöparen for
Stemp främst och hann upp besten. Denna vände hastigt om, då
lappen skulle ge honom ett slag över ryggen med skidstaven. Så sent som
på denna tid var ännu staven formad till ett stavspjut. Vargen
parerade kraftigt och högg sina tänder säkert i staven. Lappen tänkte ta
till kniven men vågade inte, då besten såg så listigt på honom.
Vargen höll alltjämt stadigt fast och flyttade gång efter annan sitt bett
närmare och närmare lappens händer med tydlig avsikt att så
småningom vara inpå honom. Det blev långa minuter, och det var
kraftiga hjälprop lappen åstadkom, innan hans bägge kamrater hunno
fram. I sista stund lyckades de fälla odjuret.
Det är icke endast händelser från fjärran gången tid, som man
berättar för mig här uppe. Det är också färska sådana från sistlidne
vinter. Det var i oktober innan snön kommit, som lappen Straoika
lånade en älgstudsare i Lövberg för att med fem skott ge sig ut på
vargjakt. Kornspetsen var borta på bössan, men ändå lyckades han
på 200 meters håll fälla en stor best. Två andra vargar ilade
emellertid strax sin kamrat till hjälp, och Straoika sköt även en av dessa
vargar. Då han endast hade två skott kvar, sparade han dem för att
använda dem på närmare håll. Emellertid försvann den sista vargen ur
hans åsyn, så att det ej gick att förfölja honom. Förtjänsten på
jakten blev emellertid omkring 1,250 kr., enär det skedde på svenska
sidan gränsen, där både länsstyrelsen, lappkassan och byakassan lämna
skottpengar på varg.
En annan man, som längre fram under vintern sköt en varg i dessa
trakter förra året, var Enocksson. Den fjärde vargen, som sköts där
uppe föll för Oliver Anderssons i Klimpfjäll och den femte för
Holmfrid Larssons i Klimpfjäll säkra bössor. Den senare sårade dessutom
en sjätte best. Alldeles fritt från vilda djur är det således icke i dessa
nejder, men någon som helst fara för turisterna utgöra de ej, ty de
hålla sig långt borta från bebyggelsen, och t. o. m. ortsinnevånarna
ha mycket svårt att få se björn eller varg, om de söka dem i fjällen.
Dessa små berättelser om några intressanta och spännande
bedrifter i Västerbottensfjällen torde belysa, att det är en
jungfrulig och intressant fjällvärld, som nu öppnas för den
skidlöpande turisten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
