Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordiska lärarnas sommarläger i Storlien av rektor Arvid Rosén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vandringar och färder blev förstås en av huvudpunkterna.
Samlad tropp blev det väl inte alltid — önskemålen gick i
sär, och prestationsmöjligheterna var ju olika. På vandringen
till "stenen i grönan dal" tror jag väl de flesta var med. Det
blev den första riktiga bekantskapen med den mjuka och
ibland lite fuktiga fjällterrängen. En del stannade vid
stenen och försökte tyda rynkorna i dess gamla grå ansikte. En
del lockades vidare av Skurdalssjöns blå vatten. Det blev
bad och simning in i broderlandet Norge. Några av oss gick
sedan en bit upp genom Skurdalsporten på den gamla
pilgrimsvägen till helig Olavs stad Nidaros. Vi, representanter
för nutid och verklighet, mötte uppe i fjällmarkernas
ensamhet en fläkt av medeltid, saga och sägen.
En dag for vi till Trondheim — den 5/8, om mina
anteckningar stämmer. Meråkersdalen är väl det vackraste minnet
från själva resan. Både på nedfärden och på hemvägen fick
den vårt spontana erkännande. Rolf Marken från Meråker,
som var kursdeltagare, har det grant omkring sig han! I
Trondheim samlade vi oss på att se domkyrkan, som visades
för oss under sakkunnig ledning. Därnäst gjorde vi en
bussfärd i de vackra omgivningarna. Norska statsbanorna hade
ställt ciceron, herr Per Vinje, till vårt förfogande, en
uppmärksamhet som uppskattades mycket. Vi hamnade slutligen i
fjorden — ja, inte med buss och allt. Bad i fjorden ingick i
intendent Ekebergs avsikter med oss, och vi sade inte nej.
Skansens restaurang nära badet gav oss sedan möjlighet till
skaffning. Vi var visst en del, som begagnade tillfället att
avsmaka det beprisade bockölet. Det var gott. Ströverier i
staden — köp i butikerna — hemfärd. Under den sena
utspisningen därhemma infann sig ett särdeles blandat sällskap,
förklädda hemmavarande, som tydligen inte legat på latsidan
under vår bortovaro utan väl förberett sig på diverse roller. Bl. a.
uppträdde Hitler. Den kvällen gick vi alla likriktade till sängs
åtminstone i så måtto, att vi var lika belåtna allesamman.
Vandringen till Stenfjällets topp och därifrån ned i
Teveldalen och hem förbi Brudslöjan har jag antecknat som en av
de härligaste turerna. Helge Lindau gick i spetsen och klev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
