Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På skidor i Frankrike av fil. kand. Sven Björklund och fil. kand. Håkan Tjerneld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allais och Maurice Lafforgue. Allais är en äkta bergsbo, född
och uppväxt i Mégève (nära Chamonix). Han är 25 år och
började tävla först 1933. Två år senare har han nått den
högsta internationella klassen genom att bli trea vid
FIS-spelen i Miirren och tvåa i Kandaharloppet. Året därpå
belägger han tredje plats i kombinationen vid Olympiska spelen i
Garmisch. I Chamonix 1937 är han den första
världsmästare, som vinner både slalom och störtlopp. Allais’ stora
framgångar hänga intimt samman med hans fasta karaktär och
ambitiösa läggning. Han är en genompräktig pojke, den första
att tänka på sina kamrater, och låter ej segrarna stiga sig åt
huvudet.
Först vid sidan av Lafforgue märker man att Allais,
harmoniskt byggd och en perfekt gymnast, egentligen är ganska
liten till växten. Lafforgue är en storväxt, mörk och ståtlig
pojke, och man behöver inte tala med honom länge för att
bli betagen av hans gossaktiga charm. Han är bara 22 år och
blev först 1925 bofast i bergen, då familjen flyttade till
Luchon, den lilla staden i hjärtat av Pyrenéerna. Liksom sin
tvillingbror René tillhör han sedan tre år franska landslaget.
Vid Chamonixspelen, då Maurice Lafforgue blev bäst efter
Allais i störtlopp och kombination, var det inte lätt att få veta,
vilket som gladde honom mest, hans egen framgång eller
vännen Emiles stora seger. Det är typiskt för lagandan och
kamratskapet hos de franska skidlöparna.
Den franska skidterrängen.
Liksom ifråga om turism i allmänhet, så erbjuder
Frankrike också skidlöparen de mest skiftande möjligheter, den mest
omväxlande terräng. Jurabergen och Vogeserna påminna om
nordvästra Dalarna med sina skogklädda åsar, som på många
håll höja sig till mjukt rundade, bullformiga fjäll eller kala
högplatåer. Massif Central är närmast att likna vid
jämtlandsfjällen, och terrängen kring dess skidcentrum, Le Mont-Dore,
passar utmärkt för storlientränade ben. Pyrenéernas vassa
kammar och trånga, branta dalar ha vi ingen motsvarighet till
och ej heller till dess många djärvt välvda, höga gräskullar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
