Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världsmästerskapen på skidor i Chamonix 1937 av översten, greve C. G. D. Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förberedelser.
Vid vår ankomst pågingo som bäst de franska
mästerskapstävlingarna, i vilka bl. a. en del av den norska truppen deltog, skaffande
sig erfarenhet och berömmelse. Förhållandena voro icke gynnsamma,
tö och dimma. Det var gott om snö, men icke mer än som behövdes,
varför tövädret ingalunda var välkommet. Detta och det därav
följande föret gjorde tillvaron tämligen olustig.
Vår träning, som genast sattes igång så sakteliga, förlades i regeln
till de franska mästerskapstävlingarnas banor. Så som terrängen här
är beskaffad, måste banorna med naturnödvändighet följa den trånga
Chamonixdalen. Någon större omväxling kunde de därför ej bjuda.
När vädret blev sämre, blev det nödvändigt att åka högre upp, till
Argentiére och Bellevue, för att få bättre snö.
Det började rent av se litet kritiskt ut med väder och
snöförhållanden, allt eftersom dagarna gingo och tävlingarna närmade sig. Detta
gällde icke minst utförs- och slalomtävlingarna, för vilka man med
stora kostnader förberett banor i Chamonix. För säkerhets skull hade
man även reservbanor, där snön var mera pålitlig, vid les Houches
och Argentiére. Detta visade sig välbetänkt, ty trots rikligt snöfall,
hann snön likväl icke sätta sig så som erfordrades för att göra de
tänkta ordinarie banorna tillräckligt ofarliga.
De få förberedelsedagarna försvunno hastigt. Pojkarna tillbragte
som vanligt den mesta tiden i vallningsboden, där de beundrades av
journalister och andra för den möda de lade ned på att få
utrustningen i ordning.
Söndagen den 7 februari 1937 ägde de franska hoppmästerskapen
rum i backen vid Bossons, som även skulle användas vid
världsmästerskapen. Det hade frusit på natten och var glashårt. Man försökte
övertala Selånger och några norrmän att göra provhopp, men de
vägrade klokt nog. Tävlingen kom småningom i gång, ett par timmar
försenad och var knappast imponerande.
Den 812 hade vi en uttagning till stafetten. Den halvvåta snön föll
i stora lappvantar och det gick kärvt. Ordningen blev precis
omkastad från start till mål. Det var icke mycket att rätta sig efter. Vi
ansågo den tidigare formen vara mera rättvisande. Hansson, Stridsman,
Hägglund och Dahlqvist blevo uttagna till de olika sträckorna i nämnd
ordning. Beträffande den sistnämnde var det någon tvekan på grund
av en hemifrån medförd influensa, som dock började ge sig.
Den 1112 öppnades spelen officiellt. Alpjägarnas musikkår tågade
på morgonen genom de flaggprydda gatorna. På e. m. var en
högtidlighet anordnad, varvid varje deltagande lands tävlande
presenterades, sedan nationalhymnen spelats, d. v. s. den svenska spelades
icke den sjöngs — av John Forssell. Den hade icke varit lätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
