Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världsmästerskapen på skidor i Chamonix 1937 av översten, greve C. G. D. Hamilton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skid- och bergsfolk gärna. Det var en atmosfär av fjälliv över det
hela. Väggarna voro dekorerade med alla skid- och alpklubbars
märken i stort format samt bilder och troféer från bergsklättringar,
jakter, störtlopp m. m.
Där fick man höra deltagarna berätta om Himalaya- och
Hoggaexpeditionerna och tävlingsåkarna "skryta" över sina upplevelser.
Friska, glada människor överallt. Männen med en viss grad av
hårdhet över sig, flickorna strålande av hälsa och livslust. Tjusigast av
alla var värden själv på stället, där han gick omkring bland
gästerna i sin skidkostym med ystra hårlockar hängande ända ned över
näsan och ett leende, som blottade tänder passande för en
stomatol-annons. Hans namn, Frison Roche, har en utomordentlig klang i
alla kretsar i Centraleuropa som idka bergsport. Det synes ständigt
under artiklar i de ledande vintersportbladen. Han är en av
Frankrikes främsta alpinister. Utom kaféidkare är han till yrket
bergförare. Han skriver icke endast artiklar om skidlöpning och
bergbestigningar. Efter den franska Hoggarexpeditionen 1936, där han
deltog som främste expert på bergbestigningar, utgav han en bok
"L’appel du Hoggar", vilken blev mycket uppmärksammad. Han
var en av många mycket tilltalande bekantskaper från denna plats.
Uppbrottet försiggick utan friktioner, och bankdirektörerna voro
tillmötesgående och läto oss få ut pengar på olaga tid för att
betala oförutsedda utgifter. Det gällde icke blott svenskarna. Till
ovärderlig nytta härunder och under hemresan var hr Zorn. I Paris, där
vi uppehöllo oss ett dygn, blevo vi på det mest älskvärda sätt
omhändertagna av konsul och fru Nordling. På en nyöppnad
funkisrestaurant vid Champs Elyseés fingo vi en middag, som vad
matsedeln beträffar icke kunde varit bättre avpassad efter pojkarnas
smak. Jag vet icke vilket som väckte största uppmärksamheten, vårt
middagssällskap över huvud taget eller pojkarnas stora mjölkglas.
Uppmärksamheten var dock synnerligen sympatisk och därför icke
oangenäm.
Efter middagen skjutsades vi till Folies Bergères och fröjdade oss
åt Josephine Baker och hennes vackra garde. Det hela slutade med
supé på en av de stora Montparnasserestaurangerna.
Nästa dag blev det en rundtur i staden med besök på
Eiffeltornet bl. a.
Så gick det hemåt igen. Tyskland återupprättade sitt anseende
genom att bjuda på II. kl. sovvagn, fast vi hade III. kl. biljetter.
Mottagandet på fosterjorden hade sina sidor, då man för en här
av journalister skulle besvara, hur det kom sig, att svensk
skidlöpning kunnat gå så tillbaka på ett år, att den helt enkelt måste anses
vara på upphällningen. Vad skulle man svara? Det är icke lätt att
vara ledare. Och kanske icke att vara journalist heller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
