- Project Runeberg -  På skidor : Skid- och friluftsfrämjandets årsbok / 1938 /
315

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmlandsberg och Kalhyttan av skriftställare Albert Palmqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Värmlandsberg ”Montes Ferri”. Västmanlands bergslag betecknas
däremot på kartan såsom ”Lindesberg” och ”Noraberg”. Men några
årtionden gingo väl, innan gruvbrytarna-nybyggarna blevo tillräckligt
många och försigkomna att hålla egen präst och bygga kyrka. Från
början av 1400-talet torde man likväl få räkna Färnebo kyrkas
tillkomst.

Antagligen var det från denna gamla samlingsplats som upproret
mot kung Kristian för Värmlands vidkommande utgick 1521.
Dalarnas bergslag hade i början av mars månad hyllat Gustaf Eriksson som
hövitsman. Någon vecka senare slog ”en skalke hop affh Vermelandz
bergh” danske kungens ”fogith Asmus i heel”, så ock ”en fryboren
man medh honum heet Torbiörn Odzson (Ottosson, son till en tidigare
hövitsman på Älvsborg Otto Torbjörnsson), ok borttogo all then deel
han (fogden) upbaareth hade Eder Naade tillhörde, oc hans tesliges”.

Denna ”skalkehop” (enligt västgötalagmannen Ture Jönsson Tre
Rosor) drog sedan vidare, nya skaror slöto sig till och lagmannen i
Värmland Nils Olsson (Olovsson) Vinge tog ledningen. Den raskhet,
med vilken folkresningen utbredde sig i landskapet, tyder på att
bearbetningar på förhand gjorts av värmlandslagmannen och andra
Gustaf Erikssons vänner. Om dess fortsatta förlopp får man en god
föreställning genom de brevkoncept rörande upproret i västra Sverige,
som finnas bevarade i svenska och danska riksarkiven. Ture Jönsson
såg sig slutligen nödsakad att uppsäga kung Kristian ”huldskap och
manskap”, och de segrande hoparna av allmoge och bergsmän svuro
med uppräckta händer ”att de aldrig ville vara konung Kristian hulda
och trogna efter den dagen i någon måtto”. Detta skedde vid ett möte
i Skara.

Den nye konungen bekräftade från Västerås 1527 Värmlandsbergs
privilegier. Enligt detta stadfästelsebrev skulle de gode män, ”som på
Värmlands berg bo- och byggandes äro”, bliva behållna vid alla gamla
rättigheter, som ”dem av framlidna konungar och riksens föreståndare
vetliga unnade och givna äro” samt ”hava fri marknad om alla
lördagar att fritt köpslaga med dem som dit varor föra” o. s. v.
Värmlandsberg var för övrigt representerat vid reformationsriksdagen
med tvenne ombud, Björn Pedersson och Söffrin Bagge. Flera hade
inte heller kopparbergslagen: ”Kopparbergzmen. Anders Päderss(on)
på Rankahyttan, Ingemar Johanss(on)”. Att det värmländska
bergsbruket inte var så obetydligt i början av 1500-talet som man av de
första uppgifterna om järnskatten kunde förledas att tro, är av redan
anförda skäl och andra omständigheter tydligt. Vid tiden för
upprorets utbrott 1521 måste enbart den vuxna manliga befolkningen ha
uppgått till allra minst ett par hundra personer. Så tidigt som 1532
förekommer ett omnämnande av Värmlands bergsbruk i ett utländskt
arbete, nämligen i Jakob Zieglers ”Schondia”, vari säges att ypperligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:37:52 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skidor/1938/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free