Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre bidrag - Skidlitteratur av jägmästare Erik Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tas att 14 meter ("halvfjorde maelestang") räknades som ett
mästarhopp. Men det talas även om hopp på 28 meter (sju maelstenger),
vilken uppgift dock kan betvivlas, ty skidbindningarna höllo inte för
sådana påfrestningar. — Man skulle f. ö. kunna tänka sig, att de
gamla utnyttjat erfarenheterna från slalomlöpningen även i
backhoppningen, d. v. s. funnit, att nedslaget var lättare i en utförsbacke än på
jämn mark. Men skidbindningen hindrade nog här en ökning av
hopplängderna.
Omkring 1850 stodo skidlöpning och skidtillverkning högt i
Fyresdal. Men sedan gick det av olika orsaker tillbaka i flera år. Icke
minst kom sig detta av, att en mörk, pietistisk rörelse började härja.
Allt som hette idrott var dömt som "högmod och fåfänglighet".
Samtidigt tog utvandringen till Amerika mycket av den bästa ungdomen.
Det var framför allt hantverkare som emigrerade, och på många
områden visar det sig, att hemslöjden av denna orsak dog ut. Detta gällde
även skidmakarkonsten.
Men ännu på 1870-talet stod skidlöpningen högt, och från
1880-talet nämnas icke mindre än 12 goda skidmakare i Fyresdal. Det var
då, som skidlöpningen bröt igenom på grund av "morgedalingarnas"
goda föredöme. Fyresdalingarna hade lätt för att taga efter, därför
började de även göra skidor efter mönster från Morgedal. —
Hemmestveit-skidorna blevo givetvis modellen för de nya skidorna. Man
började även pryda skidorna med breda, svarta band längs hela
kanten, ty så brukade Mikkel Hemmestveit ha det.
På 90-talet kom rottingbindslet i bruk, och sedan har detta utbytts
mot de olika typerna av fasta järnbindslen. Skidmakarna i Fyresdal
ha följt väl med och tagit efter de nya modellerna. Enligt
Stoltenbergs åsikt ha de härvid t. o. m. gått väl så långt. Sålunda ha ibland
skidor tillverkats efter fabriksmodell, ehuru de gamla
Fyresdalsskidorna troligen för ändamålet skulle passat mycket bättre. Utan
tvivel komma till Fyresdal även fabriksskidor, som kunna vara nog så
goda. Men största delen av skidorna tillverkas ännu i orten. Och
ännu brukas här den gamla seden att "nagla" samman skidorna vid
tillverkningen. En del skidmakare ha tagit efter Eivind Öysaes
metod att sätta det främre borrhålet ytterst i skidspetsen. De yngre ha
dock börjat övergiva naglingen. — Ett tidens tecken är, att så gott
som alla gammaldags benämningar eller "facktermer" hålla på att
försvinna. Författaren konstaterar dock till slut, att både skidlöpning
och skidtillverkning för närvarande stå väl så högt som någonsin i
Fyresdal.
Ett hängivet arbete ligger helt visst bakom Stoltenbergs här
framlagda historik. Man vill gärna hoppas, att svenska skidbygder på
samma sätt finge sina tolkare — innan tiden är förliden.
Erik Geete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
