Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våra fäders stora dygder och ädla konster; men
verldens tillstånd, mänsklighetens gång och bildning, tidens
anda hafva blifvit helt annorlunda. Alla mänskliga
krafter och förmögenheter lågo för några århundraden sedan
mera slumrande och invecklade i hvarandra;
människonaturer, hvilka — liknande Dei Medioxumi — förbundo
det himmelska och jordiska, tanke och verklighet, teori
och praktik; förmedlingsdygder af äkta jordiskt skrot och
korn vandrade då ännu alla härnere, och, fastän lagarne
voro ofullkomligare och statens förhållanden mindre
afvägda, stod likväl allt fastare, utan att man visste eller
frågare — hvarigenom. Men sedan ett halft århundrade huru
har ej allt förändrats! Undanblåst är den heliga dimma,
hvilken sväfvade emellan himmel och jord, emellan
ande och kropp och hvilken beslöjade svalgen emellan dem
båda; blottade och åtskillde stå nu ödets, naturens och
människans olika krafter gent emot hvarandra och
kunna hvarken genom klagan eller bön förenas åter på det
gamla viset. Allt är mera utveckladt, bestämdt, afvägdt
än i våra fäders tid; men det är likväl ännu ej så långt
kommet, att människorna så kunna väga det ena mot
det andra, att det får fasthet och hållning, och att konst
och klokt afvägande uppfinning kunna ärsätta hvad
äljest slumpen eller dunkel naturkänsla åstadkom. Vi äro
mera bildade och finare, än våra fäder voro, men
likväl ej nog bildade och fina, för att kunna behörigt
uppskatta den kroppsliga och grofva verkligheten, som
likväl har ett mäktigt inflytande i alla mänskliga ting; vi
hafva otaliga konster och färdigheter, men ännu alltid
felas oss den högsta konst och färdighet, den, som
fogar allt till en så enkel och genialisk byggnad, att
konsten bär sig genom sig sjelf, liksom naturen af
evighet bär sig genom sig sjelf. Jag vill säga, huru
det hänger tillsamman: vi anse oss så andliga, att vi
ej mera vilja gifva akt på det kroppsliga, så förädlade,
att vi ej vårda oss om det låga. Detta är en galenskap,
ty vi äro människor, vi äro varelser, som på en gång
sväfva emellan himmel och jord, som ej allenast hafva
behof af att idealisera, utan ock af — att äta.
Detta är det rätta ordet. Ty för något annats skull,
än för dagligt bröd och hvad däruti inbegripes, står ej
den eviga striden, uppföras ej de stora och kostsamma
tragedierna i verlden, som heta krig, thronafsättningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
