Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagarne återkomme efter kortare mellantider, om
tankefriheten blefve än så oinskränkt, om således hela
folket kunde bringas till ett större medvetande af sina
intressen och till ett lifligare deltagande i det allmänna,
så skulle ännu alltid den rätta borgerlighetens kraft och
nerv felas, hvilken mera genom kroppsliga än andliga
krafters nötning åstadkommes; detta på engång ingenstädes
och allestädes synliga, detta intet och detta allt skulle
ändå felas, hvilket, lik en gudaröst, klingar från den
stora massan och bör råda den rådande och styra den
styrande. Den, som känner människan och historien, vet,
att människoslägtet ej äger så många nedriga, som
trångbröstade pedanter eller hala ministrar vilja inbilla oss,
men han vet äfven, — hvad desse ej veta — att
sjelfva det goda är omöjligt och overkställbart, utan en
naturlig krafternas jämvigt, utan gränser utom och
inom. Människan måste fela, där inga gränser dragits,
hon måste antingen göra för litet eller för mycket. När
mången således beskyller Svenskarne för en medfödd
böjelse att förändra och omstörta, så tör denna
beskyllning visserligen äga någon grund i folkets egen
karaktär, men den största grunden ligger utom folket, ligger
i hela landets naturliga tillstånd och i en nödvändigt
bristfällig författning. Så mycket kan jag med hvarje
förståndig Svensk förutsäga, att Sverige ännu måste
genomgå många skakningar, förrän det genom en säker
och sjelfmedveten samfundsandas enhet vinner stadga i
sina förhållanden.
Nu några ord om Svenskarne sjelfva, först såsom
människor och sedan såsom medborgare.
Äfven här återfinne vi klimatets stora inflytande på
människan. Dessa malmbärg, dessa skarpa klippkuster,
oändliga skogar, stora insjöar, brusande strömmar och
vattenfall, dessa långa, friska, för det mästa klara
vintrar och dessa korta men varma somrar — af vår och
höst kännes blott en förbihalkande fläkt — afspegla sig
här i de jordiska tingens stora totalbild, människan. I
det ofördärfvade, enkla naturlifvet är människan stark,
skön, frisk, modig, redlig, manlig, frihetsälskande;
men hon anslås ej så lätt af dessa ömma och veka
känslor, som söderns folk; hvad Svensken kallar fasthet,
kallar sydlänningen ofta hårdhet, hvad hos den förra är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
