Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillstånd må vara, förblifva orubbadt, så vakna snart alla
små aristokratiska böjelser och nycker, och folket blir
ett småaktigt, aristokratiskt folk, hurudan som hälst
dess författning än må vara, och hvad namn den än
må äga. Så har det verkligen varit och är till denna
dag i Sverige. Genom en emellan de olika stånden
illa afvägd författning, genom de förnämares d. v. s.
de blifvande ledarnes förvända uppfostran hafva
nordens alla fåfängor och svagheter framlåckats, och
mera än någorstädes förfaller människan här, såsnart hon
skall vara mera än simpel bonde, till en lumpen,
tantaliskt omåttlig aristokratiens lystenhet efter prål och
flärd. Ja, hade folkets kärna ej varit så god, hade det
förra naturtillståndets vanor och lagar ej varit så
förträffliga, längesedan hade man i Sverige sett Rysslands
och Pålens tilldragelser. Huru än landets och
samhällighetens bildning där må fortskrida, detta land är dock
gjordt, för att bebos af den frie och lycklige bonden.
Man må förstå mig riktigt och hvad jag med aristokrati
menar; — i det hårda norden, som kräfver handling och
allvar, bör ej blott bonden, utan äfven den bildade
mannen, äfven adelsmannen och baronen, i viss mening
vara bonde. Jag önskar där ej blott bönder, utan jag
önskar för alla klasser, liksom för dem, en fri och
manlig uppfostran, jag vill där se håg och kraft
omedelbart riktade på lifvets värf, och ej så mycket på
konstens och ideernas spel, hvaruti nordländarn alltid
ändå kommer att stå efter sydlänningen; jag önskar här
en demokrati, ej så mycket författningens, som ej mer
allvarets och den sedliga stränghetens, den oförfärade
beslutsamhetens, att kämpa med en natur, som ej tål lek
och skämt. Ty Sverige är, liksom Skottland, Norrige
och Schweitz, ett land, där människan rent af fördärfvas,
om hon ej får yttra sin kraft i handling, om hennes håg
får rigtas på flärd i stället för duglighet, på lek i
stället för arbete.
Vi vilja nu återtaga tråden och granska detta folks
hufvudfel och deras grunder. Afund är armodets följd.
I fattiga länder är människan afundsammare, än i
rika; men den godhet och redlighet, som arbetet föder,
öfverväger dock afundens ondska. Men inträda där
fåfänga och konstlade behofver, så att människan vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
