Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rigtad utåt än inåt. Detta kunde man ådagalägga, om man
toge en kort öfversikt af hvad detta folk försökt eller
åstadkommit i vettenskap och konst. Svensken söker
och bearbetar mindre tingens innehåll än omfång,
mindre deras djup än yta. Den tungsinte tysken och
engelsmannen blir till en början alltid vilse i sitt omdöme
om svensken; han finner å ena sidan en viss stelhet och
köld, å andra åter obeständighet och lättsinnighet,
hvilka synas motsäga hvarandra. Vid närmare betraktelse
finner han förklaringsgrunden i klimatet.
Då tysken och engelsmannen får med tungsinthet betala
sin himmels obeständighet, så har svensken egentligen blott
två årstider, sommar och vinter, och har att tacka sin
himmels beständighet för ett lätt blod och ett lätt sinne.
Grubbel och mjältsjuka äro här sällsynta; Svenskarne
passa därföre för de flästa lifvets arbeten och
sysselsättningar, synnerligast likväl för krig. Svensken har
alltid varit en god soldat. Men denna naturens gåfva, ett
lätt sinne, öfvergår, om hjärtat fördärfvas, till
lättsinnighet, trolöshet och förändringslystnad. Såsom ett på en
gång lättsinnigt och förståndigt folk äro Svenskarne mer
lustige än glada, mera sluga än kloka, mera fina än djupa.
Något litet fåfänga är alltid förenad med
lättsinnighet, och hvarje dödlig har däraf fått sin del, för att
så mycket lättare kunna uthärda lifvets pröfvande
skiften. En vis försyn synes hafva gifvit Svenskarne en
viss både fåfänga och lättsinnighet, dels för att
därigenom komma dem att understundom glömma sitt lands
besvärligheter, dels för att sprida omkring dem ett
skimmer, som naturen här nekat. Det är otroligt, huru
sinnet för det skimrande är svensken medfödt; det var
lättsinnigheten och detta glanssinne, som behöfdes för att
drifva trögheten till verksamhet, för att framlåcka
mycket godt, som äljest ej framkommit. Dessa båda hålla
människan här vaken och spänd i många fall, där hon
i lyckligare länder förblifver overksam; de gifva henne
yttre politur, smidighet och skicklighet, hvarmed den inre
bildningen, sinnesnärvaro och beslutsamhet på det
nogaste sammanhänga. Till denna grad är ett folks
fåfänga något godt och nödvändigt, hvarförutan mycket
äljest skulle kunna uteblifva af slapphet och orörlighet.
Just denna fåfänga — jämte ljusets och metallens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
